ÅSIKT

Från hängning till hyllning

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Konservativa David Camerons partivänner stödde apartheid – och ville avrätta Mandela

Foto: mandela och kappvändaren David Cameron, i dag premiärminister, med Nelson Mandela 2008. Foto: AP
Foto: Häng Mandela-kampanjen drevs av Torys studentförbund.

”Häng Nelson Mandela och alla ANC-terrorister”. Så löd texten på de t-shirts och trycksaker som brittiska Torys studentförbund, Federation of Conservative Students, spred under 80-talet.

De hade i sak, om inte i ord, uppbackning från högsta ort. Constructive engagement, konstruktivt engagemang, var eufemismen när regeringen Thatcher hand i hand med Reagans USA höll apartheidregimen under armarna, brännmärkte ANC som terrorister och motsatte sig internationella sanktioner. Först sedan Indien varnat Thatcher för att Samväldet skulle bryta samman om inget gjordes gick man med på mycket begränsade sanktioner – i utbyte mot att de andra samväldesländerna mildrade sina.

Sådan var stämningen när David Cameron – då 23-årig påläggskalv i partiet – 1989 lät sig bjudas på mutresa till Sydafrika. Notan tog Strategy Network International, en lobbyfirma med uppdrag att motverka sanktionerna.

Han var inte ensam. En lång rad Torypolitiker lät sig bjudas på förstaklassbiljetter till bad och sol, ibland med sina fruar i följe.

När Cameron konfronterades med resan 2009 svarade han att det handlat om en ”fact-finding mission”, alltså en resa för att lära sig mer om situationen, och han minsann träffat apartheidmotståndare också.

En annan deltagare på resan gav snarare bilden av en ren nöjestripp: Det var ”simply jolly”, ”väldigt avslappnat, en jobbförmån”.

Detta samtidigt, det ska sägas, som blivande ledande Labourpolitiker som Peter Hain och Gordon Brown var aktiva i anti-apartheidrörelsen.

Även om inget tyder på att David Cameron själv skulle ha haft något med Häng Mandela-kampanjen att göra, så tog det honom nästan 20 år att vända kappan efter vinden. Först 2006 besökte han Mandela, och sa – äntligen – att partiet haft fel om Sydafrikapolitiken. I själva verket var Mandela ”en av de främsta nu levande personerna”.

Och Sydafrika, skulle väl en cyniker tillägga, en viktig handelspartner, med över 300 brittiska företag verksamma i landet. Den brittiska målsättningen är i dag att fördubbla handeln mellan länderna till 2015.

Camerons omsvängning möttes med surt mummel från det mer principfasta gamla gardet. ”Jag undrar om han verkligen är konservativ” sa Thatchers före detta talesperson Sir Bernard Ingham. ”Thatchers politik var en succé”, sa förre handelsministern Lord Tebbit.

På den yttersta högerkanten låter det förstås som det alltid har gjort. Redan när Mandela låg svårt sjuk i somras twittrade Nick Griffin, som är ledare för fascistpartiet British National Party, att Mandela var en ”mordisk gammal terrorist”. I fredags jublade han fram ett: ”Ding dong, den helgonförklarade kommunistiske terroristen är död!” Här står man alltså kvar ungefär där Torys gjorde på 80-talet.

När så dödsbudet kom i torsdags sparade David Cameron inte på lovorden: ”Nelson Mandela var en jätte i vår tid; en legend när han levde och nu när han är död – en sann global hjälte.”

Säkert kommer han nu att resa till det land han och hans parti försökt rädda undan demokratins gissel, för att sola sig i hjälteglansen av den man hans partikamrater ville hänga.