M:s flyktingförslag är så dumt så man baxnar

Verkligheten ändras inte för att man hittar på ett ”volymmål” som ändå spricker i slutändan

avPetter Larsson

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: FREDRIK SANDBERG/TT

I många år föreslog Sverigedemokraterna att flyktinginvandringen, inklusive anhöriga, skulle minska med 90 procent.

De försökte inbilla oss att det skulle kunna ske utan avsteg från FN:s flyktingkonvention och EU:s asylregler.

Ingen trodde dem.

2015 höjde man budet till 95 procent. Och sedan till 100 procent.


Man kan i det perspektivet tycka att Moderaternas så kallade ”volymmål” på 5000-8000 asylsökande om året, en minskning med 70 procent jämfört med i dag, är i mesigaste laget. Haha, vem tror de röstar på 70 procent när man kan få 100?

Men nu är det inte längre bara landets ärkerasister som vill trolla med verkligheten.

Tanken, som hämtats från Tyskland och Österrike, är att när ”taket” på 8000 personer överskrids, så minskar man istället antalet anhöriga och kvotflyktingar. På så vis upprätthålls ändå asylrätten.

Men det är bara moderat megalomani att inbilla sig att man kan styra världen så.

Antalet asylsökande beror ju mest på hur allvarliga konflikter som rasar i världen och hur väl andra länder hindrar flyktingarna att ta sig till Sverige. Detta kan Sverige, som redan har en extremt hård flyktingpolitik, göra mycket lite åt.

Hårda regler för anhöriginvandring, med tuffa försörjningskrav, försämrar integrationen


Migrationsverket tror att kring 21 000 personer kommer att söka asyl varje år de närmaste åren. Den verkligheten rubbas inte av att man hittar på ett ”volymmål.” 

Man skulle alltså slå i taket på ett halvår, ta emot noll anhöriga och noll kvotflyktingar, och ändå bomma målet.

Det är så dumt så man baxnar.

De 5000 kvotflyktingar Sverige tar emot tillhör världens mest behövande människor, som handplockas av UNHCR från läger. Även inbitna flyktingfiender brukar anse att de har rätt till hjälp och skydd.

Hårda regler för anhöriginvandring, med tuffa försörjningskrav, försämrar integrationen. Både Röda Korset (2018) och Arbetsförmedlingen (2017) har visat hur de nyanlända prioriterar bort studier och språk och tar jobb under sina kvalifikationer, när högutbildade tränger bort lågutbildade. När ett jobb krävs för att få bo med sin familj tvingas de huka under arbetsgivarmakten.

Den som säger sig värna om integrationen enligt den populära devisen att vi ”först måste ta hand om dem som är här” borde omvänt vara mån om en snabb och smidig familjeåterförening.


Förslaget läggs dessutom i ett läge med mycket få asylsökande. Med undantag för år 2005 så får man gå tillbaka till 1990-talet för så låga siffror.

Räknar man högt handlar det om handlar om 8-10 000 personer som i slutändan faktiskt får stanna i Sverige. Lägg till anhöriga och man landar på kring 20 000 personer om året. 

Det är två promille av befolkningen. 

Men för den som fått utlänningarna på hjärnan är två promille förstås alltid två promille för mycket. Det gäller inte längre bara det klassiska rasistpartiet.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM