Allt handlar inte om att vara snäll

Inte visste jag att jag var en dront

Av: Linda Skugge

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Linda Skugge är en dront
Linda Skugge är en dront

Först bara garvar jag när Oskar Sundfelt i podden Stoopendaal & Sundfelt berättar hur det slutade med att han betalade femhundra spänn bara för att han gick in för att kyla ner sig i en lite exklusivare sängbutik i Göteborg. Hur han inte kunde värja sig för den påstridiga expediten och tänkte att han skulle ju kunna köpa något lite mindre. Som en handduk. Och inte vilken handduk som helst. Utan en riktigt bra handduk. Sagt och gjort, Sundfelt bad expediten ta fram en riktigt bra handduk.

En lite mindre. Vi snackar inget badlakan här, utan en sådan där som inte riktigt har en tydlig funktion, då den är för stor för händerna, men för liten för kroppen. Och när han fick höra den nätta summan om femhundra kronor så vågade han inte backa, utan plockade lugnt upp kortet, betalade och gick ut.

Först när de i podden på ett lysande retard mode-sätt börjar prata om Machiavelli – om du inte är hård eller taskig så kommer du bli uppäten och då kan du inte göra någonting alls, då kan du aldrig vara schysst mot någon, då är du död, det vill säga, vill man vara god måste man lära sig att INTE vara det – kommer jag att tänka på det som Helena von Zweigbergk skriver i sin kommande självbiografi Mitt liv som dront (släpps i september).


Det där om att vara snäll, ”upplevelsen av att vem som helst kan göra vad som helst mot mig, ta vad som helst av mig, och att jag inte kommer att kunna göra någonting åt det när det sker. Mer än att vädja, möjligtvis. Bedyra att jag är snäll. Hoppas på nåd. Men … men … jag är ju snäll.”

Första gången Helena von Zweigbergk hörde talas om dronten ägde en ögonblicklig identifikation rum. Hon skriver: ”En dront är en sedan mer än trehundra år utdöd fågel utan någon som helst förmåga att skydda sig själv. Den hade alldeles för små och klena vingar för sin stora kropp och vimsade runt och lät sig plockas av den som ville ha den.”

Under mitt livs allra första KBT-session nästan skriker terapeuten till mig att så länge du pissar på dig själv kommer alla andra också att göra det. Innan vi lägger på, förhör sig kvinnan gång på gång om hur jag mår, just nu.

Hur är din ångestnivå? Hög.

Sover du? Nej.

Funderar du på att skada sig själv? Här ljuger jag.


Hon säger att de inplanerade åtta sessionerna kommer att bli fler.

Jag trodde att allt handlade om att vara snäll. Jag hade fel. Inte visste jag att jag också var en dront. Som borde lära mer av en snart femhundra år gammal bestsellerförfattare vars råd alla med någon form av självbevarelsedrift fortfarande använder.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.