Kultur

Amerikanska högern vann högsta vinsten

Men Demokraternas kamp för den fria aborten har inte varit helhjärtad

Av: 

Tomas Hemstad

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Domarna i Högsta domstolen. Sittande från vänster: Samuel Alito, Clarence Thomas, John Roberts, Stephen Breyer och Sonia Sotomayor. Stående Brett Kavanaugh, Elena Kagan, Neil Gorsuch och Amy Coney Barrett.
Domarna i Högsta domstolen. Sittande från vänster: Samuel Alito, Clarence Thomas, John Roberts, Stephen Breyer och Sonia Sotomayor. Stående Brett Kavanaugh, Elena Kagan, Neil Gorsuch och Amy Coney Barrett.

KULTUR

Så föll Roe v. Wade, det domslut som hittills skyddat rätten till abort i USA.

Eller, så faller Roe v. Wade, för det som läckte till Politico – ett brott med all rättslig polityr i USA – var ett utkast till ett betänkande i fallet Dobbs v. Jackson Women's Health Organization, skrivet av domare Samuel Alito. Domen har ännu inte förkunnats utan väntas i juni eller juli. Men att USA:s Högsta domstol ens tog upp fallet, som i de lägre instanserna bedömts utan värde för att utmana Roe v. Wade, var en tydlig varning om hur domen skulle falla. Och om man går ännu längre tillbaka har USA varit på väg dit sedan Donald Trump utsåg först Brett Kavanaugh och sedan Amy Coney Barrett till domare i USA:s högsta rättsliga instans.


Ändå tycks både Demokraterna och det liberala medieetablissemanget stå med skägget i brevlådan, medan aborträttsorganisationerna förberett sig i flera månader. Det öppnar för frågor om hur seriösa Demokraterna har varit i sitt påstådda engagemang för rätten till abort. I vanlig ordning använder de chocken som råder i landet till att äska pengar från gräsrötterna (och pengarna har rasat in), men som aborträttparti har de varit både oklara och opålitliga.

Nancy Pelosi, majoritetsledare i representanthuset, sa 2018 att ”abort inte får vara ett lackmustest”. I detta nu hjälper hon Texas demokratiska ledamot i representanthuset, abortmotståndaren Henry Cuellar, i hans återvalskampanj, i stället för hans motståndare från vänster, Jessica Cisneros. När hon av CBS nyhetsprogram Face the Nation fick frågan i veckan om hur Demokrater för aborträttigheter kunnat bli så utmanövrerade svarade hon raskt ”jag har ingen aning”.

När Hillary Clinton ställde upp i presidentvalet 2016 så var det med vicepresidentkandidaten Tim Kaine, som privat motsätter sig abort. Redan under sin första presidentvalskampanj lovade Barack Obama att ”det första jag ska göra som president är att skriva på Freedom of Choice act” – som skulle ha formaliserat Roe v. Wade som lag. 100 dagar senare backade han, det var inte längre en prioritet för hans regering.


Medan trottoarerna utanför de konservativa domarnas hem fylls med arga aktivister, gör Bidens själsfränder centristerna det centrister gör i varje nytt politiskt läge: Försöker orientera sig åt höger, mot den nya mitten, den nya kompromissen. Nyliberalen Matt Yglesias twittrar om att en medelväg skulle kunna vara att endast tillåta aborter under första trimestern. Washington Post menar att den stora kuppen låg i att Alito, inte domstolens ordförande, den något mindre konservative domaren John G. Roberts, skrivit betänkandet – som om ett artigare abortförbud spelar någon roll för någon utanför de liberala tidningsredaktionerna. Spalterna i Washington Post och New York Times ter sig allt mer som försändelser från ett elfenbenstorn som är så högt att det verkliga USA knappt går att se genom molnen.

De konservativa har segervittring i USA och inte undra på. Att besegra Roe v. Wade har varit det högsta priset för amerikanska konservativa sedan 1973

Nu var det nog få som trodde att samma liberaler som hänvisar alla Demokraternas motgångar till Black Lives Matter-demonstrationerna (som klingade av för två år sedan), skulle ta upp kampen för abort i annat än de mest svävande ordalag. Men det är i nuläget svårt att se vad, om något, Demokraterna och deras kolportörer står för, vilka deras ideal är. Och kanske mer graverande, vad de någonsin kan komma att få gjort.


Någon sådan förvirring råder inte bland de konservativa som nu kan höja siktet. Mitch McConnell, senior senator och minoritetsledare för Republikanerna, öppnade i USA Today för federala förbud mot abort, bara dagar efter att Altios betänkande läckt. Dit är vägen lång, men det var även vägen genom Roe v. Wade och trägen vinner.

Men trägen är också den feministiska rörelse som skyddat abort mot frikyrkornas trakasserier och stundtals dödliga terrorism sedan årtionden. Efter Roe lär ungefär hälften av alla stater förbjuda abort men för många organisationer i abortfientliga delstater fortsätter arbetet ungefär som förut. Samla pengar till abortfonder, koordinera chaufförer, boka hotell i delstater med vettigare lagar. Redan innan Roe var i fara var aborträtten urholkad, rent av teoretisk i många stater. Den aktivistiska strukturen finns och har varit nödvändig sedan länge.


Där Demokraterna i årtionden släpat fötterna efter sig för att stärka rätten till abort, tog det bara några dygn för en förenad senat att stärka skyddet för domare i Högsta domstolens familjer. Detta efter decennier av våldsamma och intensiva demonstrationer utanför abortkliniker över hela USA. Samma Högsta domstol som nu ber om hjälp med demonstranter utanför sina hus, dömde till fördel för Westboro Baptist Church och den notoriska hatpastorn Fred Phelps rätt att demonstrera utanför begravningar med skyltar med texter som GOD HATES FAGS och BURN IN HELL. Det är givetvis försvarbart i sig, självklart förtjänar konservativa domares familjer trygghet, men symboliskt blir det ännu ett bevis på hur snabb och smidig politik är när den gäller de egna.

I Alitos utkast till betänkande, som kan komma att ändras innan domen förkunnas, menar han att Roe v. Wades upphävande inte ska komma att påverka andra domslut som bygger på samma sorts legala resonemang. Den liberala domaren Sonia Sotomayor noterade i december att de prejudicerande fallen runt abort, Roe v. Wade och Casey v. Planned Parenthood båda bygger på en idé om att det finns ”personliga val som tillhör individen och som staten inte inkräkta på” och att detta inte är inskrivet i konstitutionen utan har utkristalliserat sig från hur konstitutionen är uppbyggd.

Till exempel kommer det juridiska resonemanget som Casey v. Planned Parenthood bygger på, från domslutet Loving v. Virginia, som skyddar en individs rätt att gifta sig med någon av en annan etnicitet. De prejudicerande fallen som skyddar preventivmedel, samkönade äktenskap och homosexuella handlingar (sodomilagar) är grenar på samma träd.


Det är nästan givet att några av dessa står näst på tur på den Amerikanska högerns dödslista. Parallellt sker juridiska attacker mot transpersoner, där staten Alabamas förbud mot könsbekräftande vård för unga nu trätt i kraft, och där Missouri arbetar på att förbjuda könsbekräftande vård för personer över 25 år. Det vore naivt att tro annat än att målet är att helt förbjuda könsbekräftande vård i många delstater.

De konservativa har segervittring i USA och inte undra på. Att besegra Roe v. Wade har varit det högsta priset för amerikanska konservativa sedan 1973 och nu är det gjort. Det är mycket möjligt att det här bara är början.

ANNONS

Prova Nextory gratis i 30 dagar - marknadens största utbud av E-böcker och ljudböcker!

Extern länk från Nextory

Gå till Kampanjen

Publisert:

LÄS VIDARE

Lagförslag om aborträtt nedröstat i USA

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Abort

Amerikansk politik

Amy Coney Barrett

Samuel Alito

Nancy Pelosi

Donald Trump