ÅSIKT

 Fast i männens värld

Anna Andersson om en personlig insyn i borgerskapets könsroller, otrohetsaffärer och intriger

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: CARLSSONS FÖRLAG
STARKA KVINNOR Hilma Weijdling och dottern Thorborg Westin Bille
KULTUR


De senaste åren har serierna Vem tror du att du är? och Allt för Sverige gjort succé i tv. Det är oväntat berörande att se människor leta upp sina rötter, se hur det liksom klickar till i dem när de fattar – ”det var här, i just det här huset min morfars mormor föddes!”. Genom individuella människoöden får man dessutom en bit svensk historia – det kan handla om allt från nödår och krig till adlig glans och upphöjelse.

I de bästa stunderna fungerar det så att läsa Hemligstämplat – Om arv, synd och starka kvinnor av Gunilla Preisler. Hon är så lyckligt lottad att hon har tillgång till ett enormt familjearkiv på sin fars sida av släkten, cirka 10 000 brev, dagböcker och andra dokument. Dessutom finns en bok, en memoar, som hennes farmor Thorborg Westin Bille (född 1877) skrev. Den får inte läsas förrän nästa år, då det gått 60 år sen hennes död.

I den får man under cirka hundra år läsa om familjen Carlson-Westin-Bille (med flera, släktträdet fick snabbt många grenar) men får samtidigt insyn i det svenska borgerskap som växte fram med industrialiseringen.


Familjesagan börjar 1870, då Hilma Weijdling (född 1851) gifter sig med den nästan dubbelt så gamla grosshandlaren August Carlson. Enligt familjelegenden hade han kommit till Göteborg med två tomma händer och skapat en förmögenhet men som Preisler torrt konstaterar så hade hans släkt ett framgångsrikt gästgiveri i Västergötland och han fick en högre utbildning i arvslott – knappast något för den genomsnittliga bondpojken.

Det gjorde inte hans affärssinne sämre, för det är helt sant att han med tiden blev mycket förmögen, inte minst som importör av kol, en efterfrågad råvara när industrialiseringen skjuter fart. Det är välgörande att Preisler har den här distansen till sina släktingar. Det går igen i hela boken även när man förstår att det kan vara plågsamt, som när hon konstaterar att farmor Thorborg hade en hel del antisemitiska föreställningar.

Det är August Carlsons förmögenhet historien vilar på men det är kvinnorna det handlar om. Hilma och August fick tre döttrar och till sist en son. Den yttre berättelsen är precis vad man som 2000-talsmänniska kan förvänta sig från den här tiden – döttrarna gifter sig med lämpliga män och föder barn, sonen tog över familjeföretaget. Men tack vare alla förstahandskällor får vi också familjemedlemmarnas egna perspektiv på sina liv. Sekelskiftesmänniskorna lösgör sig från vår syn på dem, och lever sina egna liv utifrån sin tids normer.

Foto: CARLSSONS FÖRLAG
Gunilla Preisler


Ta synen på äktenskap, till exempel. En nödvändighet framför allt för kvinnorna men också med tydliga krav och förväntningar. Thorborg skriver i sina många brev krasst och med en allt mer krympande respekt om sina män, i synnerhet sin andra make, och deras (o-)förmåga att dra in pengar. Likaså konstaterar hon, när hon själv passerat 40, att om ett äktenskap då inte övergått till åtminstone vänskap och respekt, så får man som fru räkna med att mannen letar upp en yngre famn.

Sen skulle förstås fasaden helst se snygg ut, oavsett vad som pågick innanför. I släkten fanns till exempel en homosexuell kvinna. Så länge hon var gift med en man så avhandlas hennes verkliga kärleksrelation som en av alla andra inom familjen.

I flera av släktens äktenskap förekom också systematisk otrohet – den som trodde att dessa människor levde med någon slags austensk syn på erotik blir förvånad. Thorborgs första make Karl Westin hade åtminstone två längre utomäktenskapliga förbindelser, varav en med Thorborgs ingifta moster. Han betygsatte dessutom de erotiska eskapaderna i sin dagbok, efter en sjugradig skala. Inte så att otrohet på något sätt var accepterat – och skilsmässor var vanligare än åtminstone jag hade trott – men i många fall valde den bedragna parten att se åt ett annat håll. Kärlek var inte oviktigt men det var också tydligare att äktenskapet handlade om mer än så; det är det väl i dag också men det är sällan vi talar lika öppet om det.

Även om det är meningslöst att se på dessa liv utifrån våra normer så börjar det ändå bulta i tinningarna när jag inser hur begränsade kvinnors liv utanför hemmet faktiskt var, trots såväl intellektuella som ekonomiska resurser. Högre utbildning var förstås bara för män (det var först 1873 som universiteten delvis öppnades för kvinnor). Borgerskapets kvinnor förväntades inte ha mer bildning än att det räckte till en givande konversation, möjligen på tyska och franska, varför vistelser på kontinenten var vanliga.

Han betygsatte dessutom de erotiska eskapaderna i sin dagbok, efter en sjugradig skala



Vad gör det med en människa att inte ha några intellektuella förväntningar på sig? Thorborg betraktade sig ändå som en intellektuell person, hon väntade på vad Strindberg skulle skriva härnäst, odlade sina andliga intressen, kommenterade ogillande borggårdstalet 1914 i ett brev till sin ena syster. Men något egentligt politiskt engagemang finns inte, trots att rörelsen för kvinnlig rösträtt måste ha skramlat rätt högt.

Samma sak när det gäller ekonomin. Flera av männen i släkten visar sig dessvärre vara rätt odugliga i affärer. Däremot visar både Hilma och Thorborg, när de väl blir myndiga som änka respektive frånskild, prov på goda affärssinnen. Men att kvinnor i den här socialklassen skulle ta plats i männens värld? Otänkbart. Under den ekonomiska krisen på 1920-talet när många familjeförmögenheter sopas bort, är det en kvinna i bekantskapskretsen som tar anställning i en butik – driftigt kanske vi tycker i dag, men Hilma är inte bara oförstående utan snudd på föraktfull. Hade kvinnan förlorat ett vad, eller vad var det frågan om?

Högre utbildning, ekonomi och politik var helt och hållet männens värld, och den ordningen upprätthölls inte bara av män. När man läser hur samtida kvinnor levde och tänkte inser man verkligen vikten av pionjärer, som orkade stå emot samtidens hån.

Foto: CARLSSONS FÖRLAG
Villa Berghem på Särö köptes av August Carlson 1872. Målningen är från 1904 (detalj).


Preislers bok är oerhört detaljerad, det finns en del som nog mest angår den egna släkten, som alla turer i systrarna Carlsons kärleksrelationer. Det finns inventarielistor, bröllopsmenyer och resebrev (Hilma reste vitt och brett på kontinenten). Inledningsvis introduceras också familjemedlemmarna med stamtavlor och tidigare relationer, vilka man lätt går bort sig i. Men om man läser detta lite översiktligt får man en fin känsla för hur man levde i en högreståndsfamilj runt förra sekelskiftet.

August och Hilma Carlson och deras barn var framträdande personer i den göteborgska societeten – August hade fingrar i flera företag, de var med och etablerade Särö som ett paradis för de rika där både Oscar II och Gustav V ingick i sommarumgänget. Hilmas ställning i stan var grundmurad ända fram till hennes död 1934. Familjen var helt enkelt up and coming i ett litet land som också var det, och genom en familjs öde får vi en fylligare bild av Sverige vid den här tiden.