ÅSIKT

Kom till oss, Malte!

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

ERIK WIJK erbjuder en plats i det radikala lägret

Utan att ha lusläst har jag ett gott öga till Malte Persson. En vår tids Lars Gustafsson – i lärdom, språkbegåvning, tilltal, genremixen och även ett slags politisk oskuld. Maltes ovilja att smutsa sina händer är väl mer postmodern än camusiansk men det tycks även handla om att odla sin originalitet. Det är ett trots som räcker långt – det intellektuella samtalet berikas inte av ännu en röst i kören.

Men jag blir ledsen när jag i Svenska Dagbladet (19 aug) läser att Malte Persson – som hittills gjort dygd av sin politiska passivitet – nu tagit ställning för kulturkonservatismen (som förvisso ligger nära både passivitet och skepsis). Det sorgliga är att Malte Persson hellre varit radikal och upprorisk men uppfattar det som att den hållningen står för förytligande och fördumning.

På ett plan förstår jag honom. Yta och dumhet finns överallt och vill man se ett mönster kan man fästa sig vid vissa patentradikalas utspel – men man kunde lika gärna filtrera empirin åt andra hållet.

Ta antiimperialismen. Patetiskt nog i mångas öron. När vi som kan sägas arbeta i den radikala traditionen tar ställning mot supermakternas övergrepp får vi strax läsa i kulturkonservativa publikationer att vi är diktatursvärmare och terroristkramare förblindade av gammalt USA-hat. Vi förvägras replik och läsarna lämnas med intrycket att vi är just ytliga och dumma.

Malte Persson har senast skrivit en lärd roman, Edelcrantz förbindelser, om en lärd svensk för tvåhundra år sedan. Är det sånt som räknas?

Jag tänker på Jean-Paul Sartre, av vår samtid ofta hånad som en patentradikal effektsökare, som ännu 1968 lät sig radikaliseras ytterligare, spred flygblad, talade med arbetare, skrev oräkneliga appeller – vad var hans huvudsyssla de sista aktiva tio åren? Jo, en tretusensidig biografi över 1800-talsförfattaren Gustave Flaubert. Ofullbordad. Eller ta folkhemsreformisten Stellan Arvidsson som förutom att grunda grundskolan ägnade årtionden åt 1700-talspoeten Thomas Thorild. En likaså ofullbordad jättebiografi.

Det finns massor att göra för en lärd i det radikala lägret. Och många att föra diskussionerna med. Kom till oss, Malte! Du behöver inte ansluta dig, här finns inget medlemskap. Men jag skulle vilja tala Swedenborg med dig. Eller Simone de Beauvoir. Fast även Irak. Och jag garanterar att du kommer att uppleva dig som högst originell även när du tar ställning om liv och död i vår sammansatta samtid.

Kulturjournalistik #3

Erik Wijk