ÅSIKT

Redaktören för det hele

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

INPASSET Jämställdhet

1 av 3 | Foto: Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet.

Dagens Nyheter har en kvinna. Aftonbladet en man. Svenska Dagbladet har en kvinna. Expressen en man.

Vid den första anblicken kan den som undrar lockas att tro att svenska nyhetstidningar anställer chefredaktörer efter en noga uträknad jämställdhetsplan.

Så är det inte.

Av 221 svenska dagstidningar har 172 stycken, eller 78 procent, en man som chefredaktör. Det gör den manliga dominansen bland chefredaktörer större än på de flesta andra områden. Den är större än bland Sveriges ministrar (55 procent män) och än bland Sveriges ambassadörer (70 procent män). Chefredaktörernas 80-procentiga herravälde är till och med större än mansdominansen i de svenska börsbolagens styrelser, som i år spås hamna på 74 procent manliga ledamöter.

Siffran 78 procent är beklämmande men inte helt överraskande. Det tar tid och krävs hårt arbete för att förändra maktförhållanden och eftersom det inte finns några uttalade jämställdhetsmål på den här nivån är det inte så konstigt att könsfördelningen känns gammaldags.

Ett steg ner i redaktionshierarkin har jämställdhetskliven i jämförelse varit sjumila. På 70-talet var det 80 procent män, inte bara i ledningen, utan överallt.

Nu är det annorlunda. Journalistförbundets medlemmar är hälften kvinnor hälften män och på landets journalistutbildningar är kvinnorna i majoritet. Synen på kön och genus har också förändrats sedan 70-talet. Nuförtiden verkar det, på den bästa av dagar, som att kvinnor och män har förstått att rättvist dela upp de privata och offentliga sysslorna mellan varandra. Det har blivit bättre. Men varför tillsätts då chefredaktörer efter samma könsmönster som på 70-talet?

Frågar man Jonas Bonnier – två av Bonnierkoncernens elva dagstidningar har en kvinna som chefredaktör – vill han helst inte prata om kön. Han tycker mångfald är viktigare. Vid påpekandet att de elva chefredaktörerna på hans tidningar alla har svenskklingande namn säger han att mångfald är ju så mycket. Det viktigaste är, säger han, att alla är olika.

Med den definieringen går det bara att misslyckas med mångfald om man anställer tvillingar.

Hannes Fossbo, genusvetare