ÅSIKT

Lära för livet

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

DOKTOR GORMANDER ställer en diagnos inför skolavslutningen

Det är skolavslutning. Det är syrener och glada studenter på lastbilar som välter.

Men grundskolan är inte glad. Den arg.

Det började som ångest, en sur, otydlig känsla av grå trötthet. Varje morgon vaknade skolan och mådde illa. Så länge man kan minnas hade den bestämt att trettio procent av ungarna inte kan lära sig saker. Det kallades för relativa betyg och hade räknats fram av en statistiker.

Skolan menade att barndomen borde vara en lycklig tid. Först på avslutningen skulle det komma som en överraskning för eleven att det mest blev streck eller ettor i betyget.

Men det gäller inte längre. För hela tiden lassar politikerna på skolan uppdrag som är omöjliga. Till exempel att praktiskt taget alla ungar kan lära sig läsa och skriva.

Gud så elaka dom är mot barnen, säger skolan.

Ångesten skruvas upp till ilska och skolan hatar makterna. Men i själva verket hatar den sig själv.

Den senaste tiden rasar en upprörd debatt, först i Lärarnas tidning och sedan i sossarnas Aktuellt i politiken. Anledningen är att kommunalrådet Robert Noord (s) i Haninge utanför Stockholm har bestämt att man ska kolla i vilken grad ungarna kan läsa redan efter första skolåret.

Kontrollmani, säger Hans-Åke Sherp. Han är skolforskare i Karlstad. Han sysslar med rektorsutbildning och medverkar i ett nätverk på över sexhundra skolor. Det är sådana som Sherp som i en tyst agenda avgör hur det blir med saker och ting i den svenska skolan.

Vi tycker att alla elever ska ha rätt att lära sig läsa, säger Robert Noord.

Kollar man vad barnen kan så tappar lärarna sugen, säger Sherp. Man knäcker skolan.

Här trappas debatten upp. En lärare i Haninge, Johan Kant, undrar hur det står till i huvudet på Sherp. Skolverket har i flera år pekat på brister i ansvaret för barnens läsande. Det är noll koll. Varifrån har du fått mandat att uppmana sexhundra skolor att obstruera mot riksdagens beslut? skriver han.

Ja, varför skulle det vara fel att kolla om barnen kan läsa eller plussa och gånga?

Då blir det stress, säger en förskollärare, Jan Kjellin, från Falun.

Men kunskap är en rättighet, envisas kommunalrådet Robert Noord som verkar bli allt mer olycklig. Han tycks ha fått för sig att skolans uppgift är att lära barnen saker och ting. För att kunna stödja dem måste man ta reda på vad de kan.

Nej, tvärtom försämrar det skolans resultat, svarar Hans-Åke Sherp. Såväl nationellt som internationellt är forskarna överens om att det inte hjälper att kolla om barnen kan läsa och skriva.

En förfärlig debatt, menar Ingemar Berglund, tidigare rektor i Örebro. Sossarna i Haninge står för kaserngårdspedagogik.

Men vad ska skolan göra om den inte får ta reda på vad barnen kan och om skolforskarnas uppgift är att dölja hur det går för dem?

Det finns tyst kunskap, hävdar Ingemar Berglund. Eleverna kan visserligen inte läsa och skriva men de kan en hel massa som det inte går att mäta. Men nu håller sossarna på att rasera det som en gång byggdes upp. De vill återinföra den gamla pluggskolan och Pavlovs dreglande hundar.

Och vad säger skolan? Den blir bara argare. Helst vill den ju köra iväg den där tredjedelen elever som förr ansågs dumma i huvudet till en återvinningsstation. Men nu har ett kommunalråd i Haninge ställt sig framför soptippen med en stor skylt.

Skärp dig, Sherp, står det på skylten.

Doktor Gormander