ÅSIKT

Rapport spottar arbetslösa i ansiktet

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■I söndagens Rapport var en av toppnyheterna att "Många arbetslösa tackar nej till jobb - de tjänar mer på a-kassa". I nyhetsinslaget fick svenska folket veta att "flera företagare i Dalarna" berättat för Rapport att "många av dem som söker arbete vill egentligen inte ha något jobb". Vi fick träffa två företagare. En hotellägare berättade om hur en icke namngiven arbetslös kvinna vägrat ta jobb som receptionist. Detta eftersom hon med sin höga a-kassa "vant sig vid en livsstil" som tillät henne att resa jorden runt och ta motorcykelkörkort. En annan företagare som drev städfirma berättade att de arbetslösa krävde orimliga löner.

Ingen av de intervjuade fick frågan vilka löner och arbetsvillkor de egentligen erbjuder de arbetslösa. Inte heller gjordes några försök att kontrollera de allvarliga beskyllningarna. Rapport tog alltså hörsägen för sanning och drog sedan den med tanke på faktaunderlaget rent sanslösa slutsatsen att "många arbetslösa tackar nej till jobb".

■ ■Ett dygn senare, måndagen den 2 oktober, kunde Rapport berätta att många tittare hört av sig om söndagens inslag. En tittare som citerades var övertygad om att mycket få vill gå på a-kassa i stället för att jobba.

Rapport svarade med att sända ett nytt inslag om de lata arbetslösa. Vi fick åter höra hotellägaren berätta om den arbetsovilliga kvinnan som rest jorden runt på a-kassa. Sedan framgick det att arbetsförmedlingarna visserligen kan ta ifrån folk a-kassan om de inte vill jobba, men att detta sällan sker. Rapport insinuerade att det beror på dålig kontroll snarare än på att de arbetslösa faktiskt vill ha jobb. För andra kvällen i rad beskrev SVT:s viktigaste nyhetsprogram alltså landets arbetslösa som lata fuskare, utan att kunna styrka den bilden med några fakta.

■ ■Men på tisdagskvällen, ytterligare ett dygn senare, gör Rapport så en helomvändning. Vi får veta att Rapport åter kontaktats av tittare som inte känt igen sig i bilden av de arbetslösa. Som gammal Rapportmedarbetare förstår jag att redaktionen nu dränkts i e-post och telefonsamtal från kränkta tittare. Och kritiken tar skruv, för nu skickar man ut en reporter med uppdraget att kolla vilka regler som egentligen gäller för a-kassan. Inslagets rubrik lyder överraskande nog "A-kassa ger inget lyxliv". Tittarna får veta att maxersättningen efter 100 dagars arbetslöshet är 14 960 kronor före skatt. Och detta är alltså taket, många har betydligt lägre ersättningar. Rapport har också upptäckt att de arbetslösa faktiskt har rätt att tacka nej till jobb om lönen är lägre än 90 procent av a-kassan. Annars hade de kunnat utnyttjas av oseriösa arbetsgivare.

Rapport tog alltså smygvägen tillbaka det man under två dagar på bästa sändningstid påstått om de arbetslösas bristande moral.

■ ■Detta är ett journalistiskt haveri. Om redaktionen bara haft en något högre ambition än att vidarebefordra löst skitsnack från Svenskt Näringslivs fikarum så hade det knappast behövt ta tre dagar och en tittarstorm innan någon skickades att kolla fakta. Och om det funnits basala kunskaper om hur Sveriges ekonomi fungerar så hade man kunnat berätta att arbetslösheten i Sveriges fungerar som inflationsdämpare och därför enligt finansdepartementet och Riksbanken inte får sjunka under 4-4,5 procent. Vilket leder till slutsatsen att arbetsovilliga svenskar knappast kan vara ett stort problem, kön till jobben är enormt lång.

■ ■Men Rapports haveri är också politiskt. Smutskastningen av de arbetslösa möjliggörs av att Rapport liksom de flesta av SVT:s nyhetsredaktioner domineras av helsvensk medelklass från storstäderna. Detta styr nyheterna i rutan. Redaktionernas nyfikenhet på vad som sker ute i miljonprogramområden och i arbetslöshetens Sverige är minimal. Samtidigt är journalisternas intresse för en medelklassfråga som fastighetsskatten oproportionerligt stor jämfört med tittarnas. Medelklassdominansen är också förklaringen till högerns problemformulering kring ekonomi och arbetsmarknad tilläts utgöra grunden för nyhetsrapporteringen inför valet.

Rapports attack mot landets runt 345 000 arbetslösa är alltså inte bara dålig journalistik. Det är ett politiskt propagandanummer gjort av och för en svensk medelklass som tryggt räknar med att aldrig själv behöva ta ett uselt betalt städjobb. SVT-ledningen kan vara helt förvissad om att man inte lockar unga tittare, en grupp som ju många gånger är både fattig, arbetslös och politiskt radikal, genom att spotta dem i ansiktet.

Dan Josefsson ([email protected])