ÅSIKT

Folkets röst

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Caracas, måndag

Vinnaren.

■ ■ Tillsammans med ett oräkneligt antal Caracas-bor trängs jag på Avenida Bolívar. Alla dansar och sjunger för nu står det klart att Hugo Chávez vunnit även 2006 års presidentval.

Venezuela har haft någon form av parlamentarisk demokrati sedan 1958. Men aldrig tidigare har demokratin fungerat så bra som nu och aldrig förr har vanliga simpla människor haft så mycket att säga till om.

Mellan bankhusen vid Parque Central stressar de vita, vältränade och välstajlade affärsmännen. Alla verkar irriterade. Men den tjocka lilla svarta tanten som sopar deras trappor är glad. Hon har en keps med texten ”con Chávez manda el pueblo” (med Chávez är det folket som styr). Och folket styr som det vill. Hur mycket det än irriterar den inhemska överklassen, USA:s regering och svenska ledarskribenter.

■ ■ Så går det till på allt fler ställen i Latinamerika. Folk lägger sig i. Ställer krav. Bråkar. Röstar. Driver igenom förbättringar. Det är parlamentarism och reformism – fast på riktigt. Och då kallas det tydligen revolution.

Venezuela är ett av de mest industrialiserade och kapitalistiskt utvecklade länderna i Latinamerika. Och just här menar folk på allvar att man tänker avskaffa kapitalismen och bygga upp en demokratisk socialism. Det är som att Karl Marx fick rätt till slut.

Germán har jobbat på porslinsfabriken Sanitarios i Maracay i 47 år. För några veckor sedan slog ägaren igen stället och stack med alla pengarna. Germán och hans jobbarkompisar beslöt då att ta över sin arbetsplats. Nu driver de 650 arbetarna fabriken tillsammans och tar alla viktiga beslut på stormöten. Jag frågar om det inte är svårt. Germán rycker på axlarna.

– Jo kanske. Men det får väl gå.

För så är det ju. Inte är det lätt alltid och inte går det snabbt. Men det går.

Kalle Holmqvist