ÅSIKT

Vad ska poesin göra då?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

JENNY TUNEDAL svarar Johan Lundberg

■ ■ ”För att visa på mekanismerna i dylika nätverk har jag på måfå valt ut poeten Anna Hallberg”, skriver Johan Lundberg i en debattartikel i Expressen (23 maj) som driver tesen att svensk poesi är allvarligt hotad av en ”intolerant maktbas” kring tidskrifterna OEI och Glänta. Fortsättningen är en attack framför allt på Hallberg, men även en mängd andra kritiker och författare som antingen skrivit uppskattande om, eller någon gång medverkat i, OEI, får sig en släng av den yviga sleven.

■ ■ Anna Hallberg är en av de personer som gjort 2000-talet till ett rolig tid i svensk poesi. Som poet, som engagerad kritiker, och inte minst som en del av det nordiska nätverk av poeter och kritiker som verkar för att skapa nya platser för, och rörelser i, samtidslyriken. Ett nödvändigt arbete i en tid då de stora förlagen visar allt mindre engagemang i att driva litteraturtidskrifter och satsa på ”smala”, det vill säga icke-säljande, författarskap.

När Johan Lundberg utnämner henne till maktbas gör han det genom att peka på några av konsekvenserna av att Hallberg brinner för litteratur – hon medverkar i flera olika sammanhang och lyfter fram den poesi hon tycker är viktig.

■ ■ Tanken om den kritikern med rena vita händer är en död gammal dröm om han som står utanför (ovanför) allt och utifrån sin egen oförvitliga smak bedömer exempelvis litteratur. Men säg den människa som inte befinner sig i en miljö, skriver utifrån och definieras av, ett sammanhang? Redan Olof Lagercrantz hängde med författare, Klara Johanson också, Horace Engdahl likaså. Att kritiker läser, skriver, deltar, är något att glädjas åt.

Lundberg tolererar inte att ”oläsbar” poesi, som hävdar att världen är komplicerad, får bra kritik. Men han säger i stort sett ingenting om vad det är vad han tycker att poesi ska göra, eller vilka som gör det.

Jag säger som min mamma: Det är bättre att försöka vara intresserad, än att bara tänka på att göra sig intressant.

Jenny Tunedal