ÅSIKT

Ny festival gör plats för kvinnliga jazzmusiker

Jenny Svenberg Bunnel lyssnar och tecknar på Stockholm Women’s international jazz festival

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
1 av 3 | Foto: Jenny Svenberg Bunnel
Cecilia Sanchietti och Hildegunn Oiseth tecknade av Jenny Svenberg Bunnel på Stockholm Women’s international jazz festival

avJenny Svenberg Bunnel

KULTUR

På Stockholm Jazz i höstas var uppåt 20 procent av musikerna kvinnor. Det är en hyfsad siffra.

Jazzen är lite som näringslivet. Mest enkönade band. Män gillar att spela med män. (Nä, inte alla män.) Även kvinnliga bandledare väljer inte sällan män. Många undantag finns. Men risken blir då stor att kallas tjejband. Killband finns ej. De är band.

I helgen arrangerades första upplagan av Stockholm women’s international jazz festival. Syftet är att uppmärksamma kvinnliga -instrumentalister och band-ledare.


Några av Europas mest intressanta just nu briljerade i källaren på ett utsålt Teaterstudio Lederman. Trumpetaren Hildegunn Öiseth Quartet, Lina Nyberg band (med pianisten Cecilia Persson och saxofonisten Silke Eberhard samt italienska trummisen Cecilia Sanchietti). De har alla turnerat jorden runt åtskilliga varv.

Det kan kännas som om det är första gången. Men kvinnojazzfestivaler har funnits i vågor. I slutet av 1970- och början av 1980-talet fanns flera i USA och Europa, till exempel i Kansas City, där bland annat saxofonisten Cecilia Wennerström och pianisten Elise Einarsdotter deltog med sina band. Det går säkert framåt, men inte så snabbt. Den som tvivlar på om det finns särskilt många kvinnliga improvisatörer kan ta en titt på föreningen Impras lista.

ARTIKELN HANDLAR OM