ÅSIKT

Texterna om Kristallnatten möts av ogenerat judehat

Åsa Linderborg om den ökande antisemitismen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

I torsdags skrev Torsten Kälvemark här på Aftonbladets kultursida en större text till minne av Kristallnatten mellan den 9 och 10 november 1938. De antisemitiska läsarkommentarerna lät inte vänta på sig, men de fick mig ändå att studsa till – de var råare än vanligt, hatet var ogenerat och chockade även en luttrad redaktör.

Det är någonting som har hänt.

Aftonbladets Helena Trus avslöjade i veckan antisemitismen på Nya Karolinska. Läkare har mobbat och trakasserat judiska kollegor. Chefen kritiseras för att inte ha ­tagit problemet på allvar.

Samtidigt skakas SSU Skåne av inre motsättningar. De hundra år gamla slitningarna mellan höger och vänster kompliceras av en falang av konservativa medlemmar som är antisemitiska (och homofobiska) på ett sätt som inte borde vara möjligt i arbetarrörelsen. Hur kan de få behålla sitt medlemskap?

Något liknande har drabbat Labour i Storbritannien. Partiet har fått en massiv tillströmning av nya medlemmar, det är rent av Europas största partiorganisation. Bland dessa finns det några som i sitt raseri mot Netanyahu faller ut mot judar per se. Samma sak här: Varför kastas de inte bus bas ut ur partiet?


Även i Sverige har på senare tid kampen mot Israels ockupation av palestinsk mark grumlats av aktivister som hatar judar. En djupt bedrövad Dror Feiler skrev om det på Aftonbladets kultursida den 20 december förra året. I en demonstration mot Trumps beslut att flytta Israels huvudstad till Jerusalem var det några som skrek antisemitiska slagord på arabiska.

Sådant slår tillbaka mot alla som tycker att det varit lite för tyst, lite för länge om Israel. I skuggan av inbördes­kriget i Syren har Netanyahu fått agera helt okommenterat, men vem vågar delta i en demonstration om man råkar hamna i samma sällskap som antisemiter? 

Texter som påminner om Kristallnatten och liknande historiska händelser har ofta en pliktens prägel, men inte i år. Den här gången har texterna förfärligt nog en nyaktuell betydelse.

Liberalerna i Visby tänker dock annorlunda, som på åttio­årsdagen av Kristallnatten valt att inte delta i den tvärpolitiska fackelmarschen. De menar att det är fel att fokusera bara på antisemitismen och anser dessutom att antisemitismen i Stalins Sovjetunionen borde vara ett tema.

Så får de gotländska liberalernas perverterade russofobi och ingrodda antikommunism spela rasister och judehatare i händerna.


Kristallnatten var början på förintelsen och ett folkmord som inte har någon motsvarighet. Den är en symbol för antisemitismen i alla tider över allt. Vad liberalerna på Gotland symboliserar är inte lätt att finna ord för, men vår tids dumhet ligger nära till hands.

avÅsa Linderborg

ARTIKELN HANDLAR OM