När förvandlades alla till empatilösa dårar?
Krigets svenska hejarklackar är obegripliga
De gånga dagarna har varit de våldsammaste i Libanon på 18 år. Israelisk militär har bombat på flera platser i landet. Ställen jag har fina minnen ifrån. Jag har badat i Tyr där den pittoreska hamnen påminner om en grekisk ö. I Dahieh har jag firat barnkalas. På varje plats; människor, minnen, historier. I skrivande stund har minst 500 personer dödats, 50 av dem barn.
Libanesiska Hizbollah bär ansvaret för att ha beskjutit Israel oavbrutet sedan 8 oktober. Syftet är enligt organisationen att pressa Netanyahu att stoppa kriget i Gaza. Hizbollahs ledare Nasrallah har satsat sin heder i detta krig. Liksom Netanyahu, som har svarat på varje attack med en våldsammare attack. Våldet har blivit ett självspelande piano utan kontroll.
Det som händer där är en sak – vad jag inte förstår är att så många människor här har omvandlats till kalla empatilösa dårar?
Lidandet tonas ner beroende på vem offret är.
När israeler angreps den 7 oktober av Hamas uppstod en tystnad i vissa kretsar. Det antyddes mellan raderna att de drabbade hade sig själva att skylla. Den israeliska gisslan som fortfarande finns i Gaza nämns sällan.
När palestinier attackeras av israeliska soldater så säger det andra lagets hejarklack att det minsann är Hamas som är ansvariga. En massaker i Gaza beror inte på att en soldat tryckt på en knapp och fällt en bomb, eller avfyrat ett gevär och dödat oskyldiga – skulden är palestiniernas. Som om Netanyahu inte har ett val eller agens. Inte ens efter ett år av massakrer på palestinier klarar svensk höger att uppbåda någon slags empati.
Nu när Netanyahus militär bombar i Libanon har en ny arena öppnat sig för supportrarna, pick your fighter! Gillar du palestinier? Säg inget om Hizbollah. Hatar du muslimer? Säg att inget Netanyahu gör är fel. Den som hatar araber kan fortsätta i samma spår och säga det inte finns några offer i Libanon, att alla som dödas är skyldiga, även barnen. Gömma sig bakom ord som precisionsbomber, collateral damage.
Det mest genanta och empatilösa uttalandet står nog vår nya utrikesminister Maria Malmer Stenergard för. När hon på X gör sitt första och enda officiella uttalande i frågan handlar det inte ens om händelseutvecklingen – utan om att UD inte kommer att hjälpa svenskar på plats.
Som vanligt drabbas de svagaste grupperna värst. I Libanon bor många äldre ensamma, i brist på framtidsutsikter har barn och barnbarn flyttat utomlands. Ett kriscentrum i Tripoli i norr säger att den största gruppen som kommer dit är syriska flyktingar.
Libanon är inte större än Skåne, där bor fem miljoner libaneser och två miljoner syriska flyktingar. När Israel säger sig bomba Hizbollah så drabbar det alla andra också. Om inte fysiskt så psykiskt.
Jag kommer aldrig begripa dem som inte kan visa medkänsla med de som drabbas.