Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Valfrid, Manfred

Till slut kan ingen granska övergreppen

Stormningen av Al Jazeera är en attack på pressfriheten

Följ ämnen
Israel
Israelisk militär stormar Al Jazeeras redaktion i Ramallah. På väggen sitter ett foto av Shireen Abu Akleh, den palestinsk-amerikanska journalist som mördades av israelisk militär i maj 2022.

Israel försöker skapa maximal frihet för sin militär att göra vad som helst utan att någon kan ställas till svars. De vill etablera en situation på marken där så få som möjligt ska kunna berätta för omvärlden vad som sker. Det är därför de, som en del av det pågående kriget, också attackerar pressfriheten med en sådan intensitet.

I söndags stormade israelisk militär in på Al Jazeeras redaktion i palestinska staden Ramallah på Västbanken. De meddelade att de fattat beslut om att tv-kanalen ska stängas, till att börja med under 45 dagar. En del av redaktionens utrustning beslagtogs och journalisterna fick order att omedelbart lämna sin arbetsplats.

Det är på sätt och vis inget nytt, Israel har tvingat fram nedstängning av andra Al Jazeera-redaktioner tidigare och förbjöd så sent som i maj i år kanalens sändningar i Israel.

 

Demokratin dör i mörker, democracy dies in darkness, är den varnande slogan amerikanska Washington Post använder för att understryka vikten av journalistiken. Men det är också en slogan som funkar alldeles utmärkt för att sammanfatta vad som tycks vara Israels strategi mot medier och journalister: att skapa det mörker som sätter vanliga demokratiska kontrollinstanser ur spel. Journalister släpps som bekant inte in i Gaza. Och de journalister som ändå befinner sig där riskerar varje dag sina liv för att berätta om det som händer. Men ofta dödas de ändå av israelisk militär.

Metoden känns igen från diktaturer och fasciststater som Ryssland och Saudi. Men också från Israel, vi har blivit vana vid att det går till på det här sättet under Netanyahus styre. För en månad sedan uppmanade Reportrar utan gränser och 59 andra organisationer, bland dem det svenska Journalistförbundet, EU införa sanktioner mot Israel som en konsekvens av kränkningarna av pressfriheten och det flitiga dödandet av journalister på plats.

Än så länge har det tyvärr inte haft någon större effekt. De demokratiska västländernas makthavare har i stället för att stå upp för pressfriheten valt att tiga, i solidaritet med Israels nuvarande makthavare.

 

Men varje journalist, makthavare och medborgare, som värnar yttrandefrihet och tryckfrihet borde kunna skriva under på dessa krav. Annars går vi en framtid till mötes med mer tystnad, mer okunskap – och färre avslöjanden om de övergrepp och krigsbrott som begås.