Erika Bjerström sprider nyliberal klimatpropaganda

SVT:s klimatkorrespondent missbrukar sin plattform

avVictor Pressfeldt

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Erika Bjerström är SVT:s klimatkorrespondent.

SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström lämnade i söndags Twitter med buller och bång efter en våg av kritik. Det mesta av mer eller mindre saklig karaktär men i en del fall var det också frågan om övertramp.

Erika Bjerström har framför allt fått kritik på grund av det sätt hon gång på gång kritiserat Greta Thunbergs åsikter. Kritiken har riktats både mot de förslag Thunberg lyft fram men också mot att Thunberg, enligt Bjerström, ”blivit allt mer politisk och använt en klassisk vänsterretorik”.

Det är dock tydligt att Bjerström själv allt mer har använt sin plattform på SVT för politisk och partisk opinionsbildning. De budskap Bjerström lyfter fram som hoppfulla är allt annat än neutrala och opolitiska.

Efter att ha kritiserat Greta Thunbergs budskap, lyfter Erika Bjerström i sin nyårsanalys fram ekonomen William Nordhaus som ett föredöme i kampen mot klimatförändringarna. Samma Nordhaus som fått massiv kritik av klimatforskare på grund av att han argumenterat mot radikala minskningar av utsläpp då de skulle vara ”olönsamma”. De metoder som Nordhaus föreslår, och som Erika Bjerström lyfter fram, är de som redan fått stort genomslag inte minst i EU. Det gäller främst handel med utsläppsrätter.


Handel med utsläppsrätter, eller cap-and-trade, är i grunden en nyliberal idé som växte fram i högerns transnationella tankesmedjor under efterkrigstiden: om vi bara skapar en marknad där vi låter företag handla med rätten att släppa ut växthusgaser så kommer allting lösa sig spontant. Dessutom på det bästa och billigaste sättet. Så är grundidén formulerad.

I praktiken har detta visat sig vara inget annat än green-washing. Ett sätt för utsläppsbovar att kunna peka på utsläppstaket som ett försvar för fortsatta utsläpp. Tyvärr har detta också blivit en av grundbultarna i EU:s klimatpolitik.

Vissa klimatforskare har pekat på att så kallade utsläppsrätter tangerar ren klimatförnekelse då de är ineffektiva samtidigt som de legitimerar utsläpp.
I de fall där handel med utsläppsrätter har utvärderats har man som bäst kunnat påvisa marginella utsläppsminskningar på några enstaka procent.


Ett problem är att handel med utsläppsrätter är uppbyggt på ett sätt som förbjuder andra klimatskyddande åtgärder. Sverige är exempelvis förbjudet att stoppa koldioxidtung industri med specifikt inriktad lagstiftning på grund av EU-fördrag om utsläppsrätter. I Miljöbalken 16 kapitlet 2:a paragrafen står det nämligen att i ingen verksamhet som omfattas av utsläppsrätter får det beslutas om begränsningar av utsläppen av koldioxid.

Just idén om utsläppsrätter har också – tillsammans med bland annat idén om att näringslivets innovationer kommer lösa alla problem med klimatförändringarna bara vi fortsätter som vanligt – formulerats i de nyliberala tankesmedjor som i hög utsträckning finansierats med oljepengar.

Än mer besvärande är att Nordhaus har tonat ner riskerna med en uppvärmning på fyra grader. Högt över det kritiska och redan högt satta tvågradersmålet. De flesta klimatforskare är överens om att en så hög uppvärmning som fyra grader riskerar att få otänkbart katastrofala följder.


De åtgärdsförslag som SVT:s Bjerström sätter extra fokus på har att göra med att (i praktiken rika och högteknologiska) länder bör skaffa en ”klimatklubb” och straffa länder som inte tillämpar handel med utsläppsrätter. Ett slags omvänt rättviseperspektiv, tvärt emot vad Thunberg pekar på och kämpar för.

Det blir besvärande när Bjerström pekar ut Thunberg som vänsterpopulist (trots att hon bara tar rygg på väletablerad forskning) samtidigt som radikala nyliberala förslag framställs som opolitiska och okontroversiella.

Nog bör SVT lyfta fram olika perspektiv, men i SVT:s roll som opartisk förmedlare av kunskap kan inte ett minst sagt kontroversiellt idégods stämplas som neutralt och opolitiskt samtidigt som idéer som är väl vedertagna och belagda i forskningsvärlden stämplas som vänsterpopulistiska.


Erika Bjerström får förvisso tycka vad hon vill. Men hon har upprepade gånger missbrukat sin plattform som klimatkorrespondent på SVT till en plattform för nyliberal opinionsbildning. För politiska förslag som redan testats och misslyckats allt för många gånger.


Victor Pressfeldt är doktorand i historia, Lunds universitet, och forskar om nyliberalism.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM