ÅSIKT

En skål för Peter Dahl

Man vill krypa in i hans omtumlande krogmiljöer bara en allra sista gång

avMartin Aagård

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
1 av 4 | Foto: LASSE ALLARD
Peter Dahls sextioårskalas på Konstnärsklubben i Stockholm.

Varje år har Aftonbladet kultur fest hemma hos Peter Dahl

Inte bokstavligt talat. Men det känns onekligen så. Vi arrangerar vår årliga kulturfest på Konstnärsklubben, en mytomspunnen, lätt hemlig och helt manlig bastion som i många år haft medlemmen Peter Dahl som gravitationscentrum. Dessutom är det en billig festlokal, bör väl tilläggas.

En våning under ligger Konstnärsbaren som präglats minst lika mycket av Dahls närvaro. Känd från hans tavlor och med hans litografier på väggen.

Vänta nu. En annan klassisk stockholmskrog till måste nämnas: den franska bistron Wasahof, grundad 1899, där så många kulturmän hållit hov genom åren –  Svenska akademiens baneman Jean-Claude Arnault, inte minst. Och Dahl, så klart. Hans målningar pryder restaurangens egen champagne.

Den som vill hitta spår av Dahl i Stockholms krogliv får inga problem. Och den som vill hitta krogarna i hans sena konst har en lika lätt uppgift.


Lika självklart som Peter Dahl var den anakronistiska konstnärsklubbens nestor var han stockholmskrogarnas skyddshelgon.

Han inkarnerade nämligen Konstnären med stort K i det svenska medvetandet. En gestalt som blir allt mer sällsynt.

Han var en målare som bar med sig en fläkt av det gamla Europa, en Toulouse-Lautrec för det nyrika 80-talet vars flyhänta romantik inte bara gjorde honom till en konstnär för de rika (tidvis har hans målningar inbringat ansenliga belopp hos auktionshusen) han blev dessutom folklig. inte minst genom sin serie rimligt prissatta litografier som bildsatte den störste krogromantikern av dem alla – Carl Michael Bellman.

Som Ulrika Stahre skrev i sin recension av hans sista stora utställning, så finns en profetisk kvalitet i de där dekadenta krogskildringarna. Som om 80- och 90-talet bara vore en ny mellankrigstid.

Det är lätt att rysa vid tanken.

Sin konstnärsmyt förtjänade han genom att spela helt enligt regelboken. 

Som ung och radikal blev han åtalad för Majestätsbrott för en tavla där prinsessan Sibylla visade snippan. En typ av skandal som kanske bara var möjlig i det gamla Europa. 35 år senare fick han kungens medalj. Däremellan bjöd han sina fans på ett måleri som gav sig hän åt sex, sprit och burleskerier. En sorts vardagsrumsbarock, var hans egen analys.

Det ligger nära till hands att tacka Peter Dahl genom att utbringa en skål ikväll. Vi behöver kanske inte festa som det vore 1899, men visst vill man krypa in i hans varmt genomlysta, omtumlande krogmiljöer en allra sista gång, nu när samtiden därute blivit så förbannat kall. 

ARTIKELN HANDLAR OM