ÅSIKT

Sisela som tavelkrok

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Ett brev från SISELA LINDBLOM – om det verkliga folkföraktet

Sisela Lindblom – utkommer i dagarna med romanen ”De smaklösa”.Foto: LEIF HANSEN

Hej!

Jag är Sisela Lindblom, er nya tavelkrok, praktisk, lättmonterad och rostfri, går att använda till lite av varje.

Ni kan se mig i Dagens Nyheter (31 mars), där jag sitter med mopsig min mellan en blomkruka och en gardin under rubriken ”Höj ribban människa”. Det måste vara provocerande, jag vet, för jag läser ibland tidningar själv, med de ögonen, och blir provocerad.

Ni kanske blir provocerade.

Då kan ni kalla mig ”folkföraktare”, ”kulturelit” eller ”sjunkande medelklass”, lite efter vad som passar era kommande resonemang. Ni kan kalla mig konsumtionskritiker, vilket var hur det hela började, som en trend det gick att para ihop olika röster i media kring.

Jag är författare, min bok ifrågasätter ”ett ständigt bejakande av lustprincipen” säger jag själv.

Vad betyder det?

Nej, jag är en tavelkrok. Jag är säkert mot prylkonsumtion i största allmänhet och vill säkert skenheligt påstå att allt jag själv konsumerar är rätt och riktigt.

Då kan ni kalla mig aspirerande ”asket” – fast jag nekar till att vara det, och ni/vi kan diskutera och analysera den i och för sig intressanta iakttagelsen att när medelklassen/kultureliten/överklassen börjar känna sig ekonomiskt trängda då vill de särskilja sig från massan med ”konsumtionskritik” och vara fina i kanten.

Jag tycker ni skjuter förbi målet, ja, inte de i grunden liberala bloggarna, de vill väl inget annat än just skjuta. Men Anna Lundberg (denna sida 9 april) som siktar in sig på ”den intellektuelles” eventuellt skamlösa flygresor och inte på exempelvis ett verkligt tydligt exempel på folkförakt, Johan Staël von Holsteins resonemang om charterturismen. (Folk som inte har råd att köpa avlatsbrev från Naturskyddsföreningen – utsläppsrätter, ett än så länge helt overksamt sätt att motverka koldioxidutsläppen, eftersom det finns ett överskott på utsläppsrätter till försäljning – ska inte flyga på semester, säger han, som om det inte vore upp till dem själva att avgöra på vilket sätt de vill vara miljömedvetna. Sen kan man se hans samling av prov på fin, vit sand han hämtat från jordens alla vackraste stränder – i just ett livsstilsmagasin.)

Jag är författare. En av de viktigaste debatterna i Sverige för mig är – förutom ett hårdnande samhällsklimat – den om medias och i förlängningen kulturens kommersialisering.

Där det ständiga tilltalet till lustprincipen för att locka tittare, läsare, lyssnare och till sist, konsumenter, dränker alla försök till kritiskt tänkande. Där ett ständigt privatiserande av resonemang och åsikter krävs, tror man, för att ”folk” ska orka lyssna.

Där delar av public service står under ständigt samma imbecilla krav från sin ledning: föryngra, förenkla, föryngra, förenkla, föryngra, förenkla till förbannelse.

Och det i ett samhälle där debatt och fördjupning behövs. I ett samhälle där inkomstklyftorna mellan dem som har det bäst och dem som har det sämst, ökat. Dramatiskt. De ökade redan under den vänsterregering som satt, och de kommer, det kan man vara så säker på, att fortsätta öka. Under den kommande alliansens glansfulla epok, där nedskärningar av a-kassan, slopad förmögenhetsskatt och pigjobb redan slår an tonen.

Om jag vill höja kulturella upplevelser, just nu och ifrågasätta livsstilsmagasinen, så är det för att vi kulturpolitiskt går mot ett medie-, kultur- och samhällsklimat där Expressens ledarskribent förklarar kritik mot väskköp för 70 000 och satir över Stureplanskulturen, som folkförakt. Och som svar på ett resonemang om att faktiskt inte alla hushåll ökat sin köpkraft, vidhåller att det då är folkförakt att inte unna dem som inte har råd att åtminstone få ”drömma om att köpa det där blanka magasinet”.

Stureplan som hovkultur alltså och blanka drömmar åt ”folket”.

Jag abdikerar härmed som tavelkrok och vill, i likhet med Nina Björk, tror jag, varken vara rostfri eller lättmonterad.

Läs också:

Sisela Lindblom ([email protected])