ÅSIKT

Vår tid är en svår tid för ’fel’ åsikter

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Vad finns det för likheter mellan Staffan Heimerson och Kajsa Ekis Ekman? Svar: Båda har skrivit texter i Aftonbladet som kostat dem jobbet.

I veckan hade Staffan Heimerson presskonferens, eller vad man ska kalla det, för sin bok Punkt. Slut? En av Sveriges främsta journalister, född 1935, meddelade att han efter ett sextiofemårigt dagsverke lägger reporterrollen på hyllan.

Jag gick sorgsen därifrån. Man kan tycka vad som helst om Heimerson, men hans yrkesliv förtjänar ett annat slut. Och hans år på Aftonbladet förtjänar definitivt en annan bok än den som han skrivit ”i svart hat”.

Jag studsade som de flesta andra över att Heimerson jämförde Metoo med Stalins utrensningar. Jag tyckte även att kolumnen där han jämförde Migrationsverkets anställda med Auschwitz lägervakter var plump. Men en kolumnist ska ta ut svängarna, annars är det ingen större mening med dem.


Heimerson visste vad han tyckte när han knattrade ner sin kolumn. Med Ekis var det tvärtom, när hon i en större artikel ställde öppna frågor kring könskorrigeringar. Hon ville diskutera ett ämne som rör allt från biologi till juridik, filosofi och feministiska strategier, ja, det är mycket att fundera på.

Jag skulle själv aldrig kunna bidra i den transpolitiska debatten, den är alldeles för svår för mig. Men en sak trodde jag ändå att alla skulle vara överens om: Den fråga Ekis ställer – vad är kön? – är helt legitim. Det tycker inte min mejlkorg, som är full av påståendet att Ekis aldrig borde publiceras, eftersom ”hon har fel”. I onsdags kom beskedet att Roks avbokat Ekis för en föreläsning om prostitution, för att hon i en offentlig publikation med rikspridning visat att hon har ”fel” åsikt (i en helt annan fråga).

Det är inte första gången Ekis drabbas av en kampanj som syftar till yrkesförbud. För fyra år sedan portades hon från en rad arrangemang, till exempel om krisen i Grekland, eftersom hon hade ”fel åsikt” i transfrågan. Gång på gång har de som talar sig varma för mänskliga rättigheter försökt förhindra Kajsa Ekis Ekman att nyttja den mänskliga rättighet som för allt fler tycks väga lättast: yttrandefriheten.


Transfrågan är ohyggligt svår, men viktig. Om några år tror jag man kommer blicka tillbaka på debatten som nu rasar och säga, att så där resonerade de då.

Men jag tror också att framtidens åsiktsarkeologer kommer säga att 10-talet var ett decennium när man ständigt försökte stoppa misshagliga tankar. Kurslitteraturen märktes med trigger warning och grupp efter grupp krävde ”trygga rum”.

I morgon fortsätter debatten om huruvida könet sitter i kroppen eller knoppen. Den som vill ha åsiktskorrigerade kultursidor får leta någon annanstans.

ARTIKELN HANDLAR OM