Kultur

Exorcisten på finansdepartementet

Av: 

Natalia Kazmierska

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

KULTUR

Oron sprids för en ”islamistisk vinter” och Muslimska brödraskapets skäggtomtar. Här hemma hänger Anders Borg upp en relief av Jesus på finansdepartementet utan att någon säger ett knyst om religionens inflytande.

I en häcklad intervju i Dagens Nyheter dreglade reportern Ulrika By visserligen över finansministern välpumpade muskler och enorma manliga pondus – ”för stor för Sverige” – på ett, ska vi säga, okyskt sätt.

Men det var bilden av den gudfruktige Borg som dröjde sig kvar.

Han som härdades i scouterna som barn, som lever återhållsamt i påvra studentlyan, predikar Luther-aktiga saker som man ska arbeta och inte supa och försäkrar att han själv bara har en oansenlig penning på sitt lilla bankkonto.

Att en före detta nyliberal, som en gång i tiden anlitade svart städhjälp och ville lägga ner staten, har gått och blivit religiös, kan verka paradoxalt. Lite som en variant på teodicéproblemet. Det är ju inte direkt som kyrkliga moraltanter husguden Ayn Rand & co gjort sig kända. Ateismen har varit en helig graal bland hardcore-liberaler.

Men Anders Borg är inte den ende nyfrälste här. Nyligen kom Christian Gergils, grundare av Frihetsfronten, som anordnade knarkiga svartklubbar på 90-talet, ut som KD-medlem. Över liberala tankesmedjan Timbro bossar numera en konverterad katolik.

I USA är det snarare regel att förena djup gudstro med en ännu djupare tro på en avreglerad finansmarknad. Ta den republikanske presidentkandidaten Mitt Romney, inte bara from mormon utan även gammal riskkapitalist, som gjort sig en förmögenhet på att hänsynslöst plundra bolag och sparka hundratals anställda.

Jo, visst finns något vagt andligt kring begrepp som ”den osynliga handen”. Och visst har länge funnits föreningar för både kristna liberaler och liberala kristna.

Men det intressanta nu är att drog- och sexliberala frihetsvurmare plötsligt har börjat prata om moral.

Förutom skattesänkningarna har det ju varit Anders Borgs bidrag till svensk politik: stränga moraliserande fördömanden av allt från bankbonusar och skatteplanerare till skrupelfria riskkapitalister och slösaktiga greker. I stället för att stoppa dem med världsliga lagar har han likt en sträng bypräst höjt ett krokigt finger och pekat ut syndare.

För om det inte är själva ideologin det är fel på, hur annars förklara girigheten? Carema-skandalen, Nordea-lägenheten, EMU-kraschen, finanskrisen?

Bibeln ger ett praktiskt svar: omoralen. Det är alltså inte det ekonomiska systemet, lånebubblan och privatiseringarna som är åt helvete – utan kättarna. Bankdirektörer som faller för frestelser. Förtappade finansmän. ”Jag kom helt enkelt fram till att det måste finnas något i tillvaron som skiljer gott och ont åt”, som Anders Borg sa apropå sin kristna tro i DN-intervjun.

”Häxmästaren” kallades han av Financial Times, som utsåg honom till Europas bästa finansminister.

”Exorcisten” vore en bättre titel.

ANNONS EXTERN LÄNK

Njut av en god bok i sommar – Prova BookBeat gratis i en månad!

BookBeat.se

Publisert:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!