ÅSIKT

Aldrig för sent för tidig musik

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Stockholm Early Music Festival fyller 15 år

Foto: Concentus Musicus.

För femtonde året i rad har nu Stockholm Early Music Festival satt igång. Fem dagar och ett tjugotal olika programpunkter fyller dagarna och kvällarna till och med måndag. Som vanligt nöjer sig inte festivalen med att bara låta internationella musikensembler av hög, inte sällan högsta klass, uppträda. Man ger föredrag, utställningar, arrangemang för barn (Ba-Rock-Stå-Upp), seminarier och, kanske lite väl ansträngt, en programpunkt med titeln Early music Wellness Training.

Öppningskonserten gavs av en av de mest ansedda barockensemblerna i världen, Concentus Musicus Wien, grundad och, fram till dennes död i mars i år, ledd av Nikolaus Harnoncourt. Han var en av de första att spela barockmusik på tidstrogna instrument, ett arbete som när det inleddes på 50-talet krävde fyra års repetitioner innan den första offentliga konserten ägde rum.

Concentus Musicus Wien har specialiserat sig på den musik som spelades i Österrike under barocken. Att man inledde med en engelsman, en svit ur Henry Purcells Dioclesian, kan förklaras med att Concentus Musicus första skivinspelning 1962 var av just Purcell; en erinran om ensemblens historia och Harnoncourts gärning.

Efter Purcell blev det musik av i Sverige sällan spelade kompositörer som Johann Heinrich Schmelzer, Romanus Weichlein, Georg Muffat, Johann Joseph Fux och Franz Biber, som kanske är den som är mest känd utanför Österrike. Men Concentus Musicus gav goda skäl för inte minst Weichlein och Muffat. De elva musikerna ur ensemblen som här framträdde frambringade en klang som hade en elegant kombination av kött och lätthet.

Inte sällan krävs det musiker av denna halt för att levandegöra ett musikarv som legat i träda under ett sekel eller mer. Harnoncourts pionjärinsats banade väg för barockmusiken (som tidigare spelades med svaga insikter om hur det en gång kanske lät). Ett seminarium under fredagen ägnades också Harnoncourts gärning.

Femton år av festival utan upprepning av ensembler eller solister erinrar om hur vital den samtida barockscenen är. Femton år av festival med samma knappa ekonomi erinrar om hur långt Stockholm och Sverige ännu har att verkligen garantera och på allvar stödja en kultur som andra länder är stolta över att trygga.

ARTIKELN HANDLAR OM