ÅSIKT

"Ett pris till poesin"

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Aftonbladets litteraturkritiker kommenterar och rekommenderar Tranströmers verk

Ulrika Kärnborg

Klang och jubelsång! Men visst är det här första gången på många år som Svenska Akademien väljer någon ej kontroversiell författare, har de förlorat stinget?

Jag älskar samlingen Den halvfärdiga himlen från 1962, men läser också gärna korrespondensen mellan Tranströmer och Robert Bly i Air Mail.

Göran Greider

Han är den författare som jag verkligen har lusläst sen jag var 16. Men det kom inte fram något ”äntligen” när jag hörde det. Jag fick en väldigt kluven känsla. Det är bra att priset gick till en poet. Tranströmer är en fantastisk lyriker, men du hittar ingen mindre kontroversiell poet än Tranströmer. Hans dikter är perfekta. De är så lätta att älska, och det har alltid varit min invändning. Det har bara skrivits två och en halv negativ recension av Tranströmer. Tobias Berggren och Arthur Lundkvist skrev varsin på 60-talet och jag skrev en halvt kritisk på 90-talet

Jag rekommenderar debuten 17 dikter från 1954. De kan jag utantill.

Kristofer Folkhammar

Yes, en poet! Fint att poesin får plats. Märkligt hur ett fenomen är så uppburet och marginaliserat på en och samma gång. Motstridigt på samma sätt som att akademin överraskar mest när den väljer det väntade.

Tycker man ska läsa långdikten Östersjöar från 1974. Tranströmers formmässigt mest intressanta verk. Långa rader av kristallklar Roslagen-dikt att simma omkring i.

Gunder Andersson

Ett jättebra val, men lite sent. Han har ju varit aktuell för priset i säkert tjugo år. Aftonbladets litteraturpris fick han redan 1958, av Axel Liffner, som brukade berätta om hur den unge Tranströmer blev så förvånad att han svimmade när Liffner överraskade honom med priset. 

Östersjöar är en favorit. Ett språk sugande som havet.
 

Hanna Nordenhök

Ett gott val. Glädjande, för poesin, för hävdandet av dess alltmer trängda plats som perifer, autistisk, icke-lukrativ och revolutionär verksamhet i språket, på dess enträgna sätt att arbeta vidare med sina gåtor och konflikter mitt i vår ständigt mer slaskigt mediala samtidsverklighet. Tranströmer är en poet som kommer tillbaka till mig mycket genom hans internationella genomslag, genom alla de poeter från olika håll i världen som håller hans poesi så högt. Äntligen, faktiskt. 

Sorgegondolen från 1996, en svart juvel till bok om kampen för den poetiska rösten, och mot dödens förfärande förolämpning.

Petter Lindgren

Roligt och välförtjänt. Kul att känna till ett nobelprisbelönat författarskap, jag har läst honom mycket. Hans verk är lättöverskådligt, åtminstone till antalet dikter.

Östersjöar återvänder jag ofta till.

Magnus William-Olsson

Kul och välförtjänt! Tidigare svenska pristagare har möjligen kunnat ifrågasättas för att de inte varit erkända utomlands men Tranströmer är definitivt en internationellt erkänd poet.

I hans fall är det inte enskilda böcker utan hela hans verk man måste framhålla.
 

Anders Johansson

Var det ett bra eller dåligt pris? Bra naturligtvis – det ligger ju i själva konceptet! I grund och botten är det Litteraturen som institution som firas. Vem som får det är irrelevant – han eller hon är ju när allt kommer omkring bara ett medel i det årliga framsuggererandet av föreställningen om att litteraturen fortfarande betyder något.

Tips? Nej. Mitt intryck är att Tranströmers verk är rätt homogent – man kan nog med fördel läsa vilken bok som helst.

Lennart Bromander

Naturligtvis ett fantastiskt bra val i alla avseenden. För mig är den mozartska musikaliteten Tranströmers märkligaste egenskap. Han har samma förunderliga förmåga som Mozart att göra den enklaste fras till en uppenbarelse.

Tipset blir: samtliga dikter.
 

Claes Wahlin

Ett oklanderligt, likafullt vackert val.

Dikten Svarta vykort från Det vilda torget (1983) består av två sapfiska strofer där metaforerna ringar in döden mitt i livet. Här är almanackan fullskriven medan döden måttbeställer den kostym som sys i det tysta.
 

Camilla Hammarström

Det är fantastiskt roligt att priset går till en poet! I år hade jag faktiskt gissat på att det äntligen skulle bli Tranströmer. Så välförtjänt!

Min favoritdikt är den första dikten i debutsamlingen 17 dikter där uppvaknandet ur sömnen beskrivs som ett fallskärmshopp från drömmen. Den kan man läsa hur många gånger som helst utan att bli färdig med den.
 

Carl–Michael Edenborg

Den uppumpade längtan efter att få ett svenskt nobelpris, den patriotiska dimensionen, det är lite kvalmigt. Det är en personlig känsla, ingen åsikt.
 

Athena Farrokhzad

Jag tänker att det är ett pris till poesin, ett pris till den förment universella erfarenheten, ett pris till Stockholms skärgård, ett pris till valven som öppnar sig efter varandra, ett pris till den ofärdiga människan och den färdiga dikten, ett pris till den  stillsamma naturbilden, ett pris till haikun, ett pris till översättarna, ett pris det openetrerbara formfulländade.

Jag tänker på Sorgegondolen från 1996, en diktsamling om förlusten av språk, om skrivandet som det omöjligas konst, om meningen som glimmar utom räckhåll som silvret hos pantlånaren.
 

Lars-Mikael Raattamaa

Tomas Tranströmer och jag har inte mycket gemensamt, han tycker om Schubert och jag tycker om Schumann. Möjligen skulle vi kunna förenas i en fascination inför Joseph Haydn, men jag vet inte om han skulle hålla med mig om att det mest fascinerande med musiken är mängden.

Lyssna gärna på Önska i P2 från förra torsdagen (6 oktober) – finns på webradio – när Tomas Tranströmer själv spelar Zdeněk Fibich Stämningar, intryck och minnen.