ÅSIKT

Lägenheten blev en likbod

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Annonser med stylade bostäder är synonymt med förfalskning, menar Gunder Andersson.

Länge har jag förundrats över hur ljusa alla lägenheter är i bostadsannonserna. Nu vet jag varför. En kvinna jag känner väl tvingades sälja sin lägenhet sedan bostadsrättsförespråkarnas yviga prat om guld och gröna skogar visat sig vara bullshit, alltså ren lögn. Hon klarade helt enkelt inte av en boendekostnad på inemot 12 000 kronor per månad mot knappt hälften som hyresgäst. Ett talande exempel på att de borgerligas babbel om att bostadsrätt är synonymt med ökad frihet i boendet enbart är en frihet för de besuttna.

Så vad hände? In stormade mäklarfirmans miljösaneringspatrull, en sorts inredningsarkitekturens Gestapo. De tog sig för pannan. Herregud, bokhyllorna innehåller böcker! Och den där tavlan fick du väl billigt på Hötorget, haha! (Den var av Philip von Schantz, tidigare chef för Moderna museet.) Bort, bort, allt måste bort. Väck med alla böcker utom tre (”det ser skräpigt ut med böcker”), färgpytsar in. Total makeover, med Ernst Kirschsteigers ande svävande över aktiviteten.

När jag senare såg lägenheten i tidningen kände jag inte igen den. Inget av den tidigare stämningen fanns kvar, det lite luggslitet bohemiska, det personliga. Det var som att bli förflyttad till en likbod i väntan på nästa obduktion.

Får jag någonsin för mig att sälja vår lägenhet kommer inget sådant att tillåtas. Ingen vitmening av väggarna, ingen styling som är synonymt med förfalskning. Inte en enda av de tusentals böckerna ska flyttas. Folk som stöts bort av den kulturella auran i vår bostad kan dra åt helvete. De är inte värdiga att bo i en etagelägenhet på Regeringsgatan där så mycket kulturell kreativitet ägt rum.

Och om jag möjligen (men inte säkert) skulle gå miste om några tusenlappar? Den giriga mäklarfirman skulle säkert gråta blod, inte jag.

Gunder Andersson