ÅSIKT

Så fick Palme oss att lyssna

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Palme håller tal inför FN.
KULTUR

När man läser Olof Palmes tal inser man hur mycket som har hänt sedan han dog. Inte på grund av honom ensam, men i samhället och socialdemokratin i stort.

Palme var en enastående retoriker som vävde samman det stora med det lilla och fick lyssnaren att tro att socialismen ligger i en tandvårdsförsäkring. Samtidigt fyllde han de stora parollerna om solidaritet och rättvisa med en ideologisk substans som gjorde dem till mer än folkrörelsespunnen sockervadd.

För Palme - om man utgår från just talen - var demokrati inte bara en formell rättighet, utan en fråga om "människovärde". Det vill säga rätten att rösta och bilda opinion, men även rätten till hälsa, arbete, utbildning och social trygghet. Jämställdheten mellan kvinnor och män, sa han, måste grundläggas i arbetslivet. Socialismens uppgift är att "så långt möjligt söka frigöra människan från de sociala och ekonomiska förhållandenas diktatur". I den programförklaringen, så fjärran dagens marknadsanpassade regeringsparti, avslöjas ofrivilligt socialdemokratins dilemma. Han talade inte om var "så långt möjligt" slutade någonstans, man förstår bara att det finns gränser som inte kan överträdas.

Framför allt är det internationalisten Palmes tal som markerar att Sverige har blivit ett annat land: "Det kommer ständigt nya bekräftelser på att det var rätt att kritisera Vietnamkriget. Ska människorna i världen bevara förtroendet för ett demokratiskt styrelseskick måste Förenta staterna omedelbart, fullständigt och ovillkorligt försvinna ur Vietnam. Det vietnamesiska folket måste självt få bestämma om sitt öde." Det hade kunnat handla om Irak, om man bortser från att Göran Persson inte kan berömma sig själv för kritik mot USA:s ockupationskrig.

En del tal känns platta, de ska helt enkelt höras. Och det ska påpekas att Palme inte själv skrev alla tal han höll. Antologin inleds med Palmes avslutande ord i partiledardebatten 1982: "Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje". Det talet skrevs i hast av den nu avlidne Kjell Larsson.

Det förtjänar också att påpekas att Göran Persson, som hellre åkallar Per Albin än Palme, travesterar talet på sitt eget sätt: "Jag är socialdemokrat med stolthet och glädje".

Där har vi hela skillnaden. Visst finns det anledning att sakna Palme.

Tal

Läs mer:

Åsa Linderborg