ÅSIKT

Långt ifrån död teater

Barbro Westling svarar Berit Gullberg: Scenkonsten sprattlar och gör sig till

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: JACK MIKRUT
Dockteaterföreställningen "Kong".
KULTUR

REPLIK SCENDEBATT Endast en galning skulle hävda att skriven dramatik och skådespel på teatern inte längre har med varandra att göra!

Pjäser skrivs, beställs, läses och passerar dramaturgers nålsögon, klassiker repeteras av skådespelare och regissörer, möter en ny publik.

Det fortsätter som det brukar på de flesta teatrar. Och förlagschef Berit Gullberg (Aftonbladet 11 juni) hör till dem som aktivt ser till att återväxten på dramatiker inte stannar av, eller stagnerar.


I mitt inlägg reagerade jag heller inte på detta, utan på Johan Hiltons slängiga resonemang och framförallt på slutsatsen i hans krönika (DN 31 maj): att det inte trycks och ges ut dramatik (som förr) betyder att scenkonsten har ”tappat i betydelse”. Det är en orimlig och direkt felaktig slutsats! Till det livskraftiga med dagens scenkonst hör nämligen att den kommer i så många och skiftande egna former!


Viljan till det litterära och oviljan mot teatern går dock sedan Platon som en vålnad genom tiderna. Slentrianmässigt återkommer rösterna som påstår att teatern ”tappat i betydelse”, är passé eller för den delen, död. Likväl kan det konstateras: ormskinnet rör sig, liket lever, sprattlar och gör sig till, som teater och scenkonst.

ARTIKELN HANDLAR OM

Teater