ÅSIKT

Strängare lag stoppar inte terrorister

Advokat Thomas Olsson varnar för skärpta regler: Kan tillämpas mot freds- och mijörörelser

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: TT
Tungt beväpnad polis patrullerar utanför Åhléns efter terrorattacken på Drottninggatan den 7 april.
KULTUR

Det ligger i terrorns natur att vara oförutsägbar och urskillningslös i val av mål och offer. Det är på så sätt den skapar en irrationell fruktan. Därför är nog terrorismen en av de svåraste frågorna att hantera politiskt. Hur förutser man det oförutsägbara och hur skyddar man slumpmässigt utvalda offer?

Problemet med att lagstifta om terrorism är att det inte finns någon entydig definition. Varje försök att definiera terrorism måste innefatta två sidor av saken. För det första krävs det ett handlingsmoment som inbegriper en urskillningslös attack mot ett skyddsvärt samhällsintresse. För det andra måste det finnas ett ideologiskt moment som klargör att handlingen utförs i ett syfte som inte kan godtas som legitimt.


En definition som likt den svenska terroristbrottslagen tar sikte på handlingsmomentet riskerar att inbegripa för mycket. En självmordsattack mot en polisstation eller en avrättning av en hög politisk tjänsteman kan inte alltid entydigt fördömas om den utförs av en befrielserörelse som bekämpar en diktatur eller en ockupationsmakt.

Vad de flesta människor inte känner till är att den svenska terroristbrottslagen enligt sin ordalydelse brännmärker bland annat danska motståndsmän under andra världskriget som terrorister.


Vilka ideologiska överväganden som krävs för att en handling otvivelaktigt ska anses utgöra ett terroristbrott är oklart och varierar beroende på vem som talar. En definition av terrorism som lägger tyngden på det ideologiska momentet riskerar att inbegripa för lite. Vissa handlingar bör nog ses som terrorism alldeles oavsett vilka motiven är. Det ska inte vara möjligt att undgå ansvar för en bomb i ett köpcentrum en söndagseftermiddag på grund av att det skett i demokratins namn.

Lagstiftningstekniskt är det dessutom inte möjligt att uttryckligen ange vilka ideologiska motiv som anses förkastliga. Det är därför som den svenska terroristbrottslagen är ideologiskt neutral, medan det i förarbetena framhålls enträget att den, primärt, är avsedd att tillämpas på islamistisk extremism i allmänhet och IS och al-Qaida i synnerhet.

Foto: BJÖRN LINDAHL
Thomas Olsson, advokat.


Förvirringen kring definitionen av terrorism visar sig tydligt i debatten som uppstått efter attentatet på Drottninggatan. Även om mycket talar för att det handlar om en självutnämnd terrorist som på eget bevåg begick en impulsartad handling, ställs det krav från vissa opinionsbildare på strängare lagar. Och kraven bemöts av politikerna med förslag på bland annat förbud mot samröre med vissa organisationer och fotboja för utvisningshotade. På vilket sätt de här reglerna skulle förhindrat attentatet på Drottninggatan eller liknande attacker i framtiden talas det dock tyst om.

Utmärkande för senare tids utvidgning av terroristlagstiftning, och även de nu aktuella förslagen, är att åtgärderna inte riktar sig mot de personer som, direkt eller indirekt, medverkar till terroristhandlingar. Om en bror ger sin terroristutpekade syster en födelsedagspresent eller om en hjälparbetare från Röda korset överlämnar mediciner till ett sjukhus som kontrolleras av en sådan organisation, är det att anse som terrorism enligt gällande lag. Kretsen av terrorister kommer givetvis att utvidgas ytterligare om även samröre med utpekade terrorister eller terroristorganisationer oavsett syfte förbjuds.

De som förespråkar hårdare tag är, i bästa fall, medvetna om detta, men försöker dölja förhållandet genom att påstå att den ökade repressionen syftar till att döma fler terrorister. Genom en övertalningsdefinition får de det att låta som om det är de som begår terroristhandlingar som är måltavlan för de nya lagarna. Sanningen är den omvända: de nya lagarna, både de som genomförts och de som snabbutreds, utvidgar definitionen av terrorism på ett ytterst betänkligt sätt.

Faran med ett sådant bedrägligt beteende är att de lagar som införs inte begränsas till vissa åsikter. I stället kan de i en framtid när makten tillkommer andra intressegrupper tillämpas på miljörörelser, fredsrörelser och andra utomparlamentariska grupper som anses obekväma eller ideologiskt felprogrammerade.

Den pågående debatten handlar alltså inte bara om vilka lagar som behövs, utan är en diskussion om hur den politiska kartan i vårt samhälle ska ritas upp i framtiden. Frågan är om vi anser det vara önskvärt att den bestäms av vilka åsikter som godtas av terroristlagstiftningen. Får att inte tala om vilka som ska påverka den frågan. Ett grundläggande krav fär en sådan diskussion mäste vara en klar och tydlig definition av vad som är terrorism.


Thomas Olsson
Advokat

ARTIKELN HANDLAR OM

Terrorism