ÅSIKT

Trumphögern – made in Sweden

Tomas Lundström om svenska ultranationalister i nära samarbete med amerikansk alt-right-rörelse

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Nordisk ungdom på första maj 2011 i Västerås. I morgon deltar flera medlemmar ur organisationen på extrem­högerns konferens Identitär idé i Stockholm. Där medverkar flera nyckel­personer från svensk radikalhöger – samt flera ledande amerikaner från alt-right-miljön.
Steve Bannon.
KULTUR

I och med installationen av Donald Trump som ny president i USA har kopplingarna mellan honom och den amerikanska ”alternativhögern” åter aktualiserats. Presidentens chefsstrateg Steve Bannon är en välkänd alt-right-profil. 

Bannon betraktas emellertid inom alternativhögern återkommande som en blek ideolog (han kallas ibland ”alt-light”) och Trump har försökt markera mild distans till vissa av miljöns uttryck. Samtidigt är den minsta gemensamma nämnaren för alternativhögern att de som ansluter sig till den glädjer sig åt Trumps valseger.

Benämningen alt-right myntades av den amerikanske vit makt-aktivisten Richard Spencer i början av 2010-talet och har sedan dess fått starkt fäste bland en ny generation av USA:s vita nationalister och rasideologer. Det har ofta sagts att alternativhögern inte är något annat än nationalsocialism maskerad av välklädda debattörer och en fernissa av intellektualism. 

Denna bild är emellertid förenklad, och fenomenet kan inte enbart ses som ett enkelt klädbyte i rasistkretsar. Snarare måste den amerikanska alternativ-högern ses i relation till den idémässiga utvecklingen i liknande miljöer i Europa de senaste årtiondena. Inte minst i Sverige.

Under det tidiga 00-talet splittrades Sverigedemokraterna, och flera partidistrikt grundade ett nytt parti under namnet Nationaldemokraterna. Splittringen hade främst två orsaker: en maktstrid och ideologiska samt taktiska meningsskiljaktigheter. Grundarna av det nya partiet ansåg att SD blivit alltför slätstruket och villigt att kompromissa med nationalismens grundläggande värden. Från början var Nationaldemokraterna en stark kraft inom den svenska radikalnationalistiska miljön, men nya stridigheter kom att med tiden försvaga partiet.

Ett av de viktigaste arven från Nationaldemokraterna kom i stället att bli den medie-produktion som aktivister från partiet etablerade. Genom organisationer som Nordiska förbundet arbetade de hårt med att sprida radikalnationalistiska idéer med andra medel än partipolitik. Ett stort internetforum, ett nationalistiskt uppslagsverk enligt Wikipedia-modell, tidningar och förlag startades. Sedan 2010 har flera viktiga projekt i denna tradition knutits till förlaget Arktos, med det uttalade målet att sprida idéer från “den nya högern”.

Den nya högern, ibland också kallad den identitära rörelsen, har sina rötter i en idéströmning som formerades i Frankrike på 1960-talet. Dess centrala tänkare, däribland Alain de Benoist, har propagerat för införandet av etnisk separatism. Förutsättningen för att detta ska möjliggöras är dock att den kulturella dominansen som “mångkulturalismen” besitter måste bestridas intellektuellt. 

Genom språklig förskjutning söker den nya högern med andra ord bekämpa det de ser som det mångkulturella samhällets hegemoni. Tal om ”omvänd rasism” eller ”politisk korrekthet” är exempel på hur sådan språklig förskjutning används för att skapa ny idémässig dominans.

I morgon anordnar Arktos och dess tankesmedja Motpol konferensen Identitär idé i Stockholm. Samlingen hålls för nionde gången och på talarlistan återfinns nyckelpersoner från Nordisk ungdom, den kontrajihadistiska miljön samt de numera nedlagda Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti. Medverkar gör också flera amerikaner med framträdande position i alt-right-miljön. Det är ingen slump.

Under lång tid har Arktos och Motpol aktivt propagerat för den amerikanska alternativhögern och Donald Trumps valkampanj. Valsegern i USA ses som ett viktigt steg för ”den nya högerns” inflytande även i Europa och man anar nu momentum. Av just denna anledning har den nionde upplagan av Identitär idé i Stockholm tidigarelagts. Det gäller att smida medan järnet är varmt.

Arktos förlag har av tidningen The Daily Beast kallats världens största utgivare av alt-right-litteratur. Som också framgått i Dagens Nyheters granskning (3 feb) fyller ett antal individer kopplade till Arktos nyckelfunktioner i en gren av den amerikanska alternativhögern. 

Men aktören är knappast ensam i Sverige om att knyta an till den framväxande nya generationen vit nationalism i USA.

En tongivande producent av svensk radikalnationalistisk ideologi som lagt mycket tid på att relatera till utvecklingen i USA är tankesmedjan Motgift. De ledande medarbetarna vid tankesmedjan har haft nyckelroller i organisationerna Nationalsocialistisk front, Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti. De återkommer ofta i sin podcast till om och hur Trumps seger kan förstås som ett lyckat första steg i kampen mot det de ser som en sorts ”judisk” världsordning.

Glädjeyran över Trumps framgångar i det amerikanska valet är allmän över hela det svenska radikalnationalistiska fältet. Från riksdagsledamöter i Sverigedemokraterna till den militanta organisationen Nordiska motståndsrörelsen, vars ledare Simon Lindberg nyligen sammanfattade det hela i sitt nyårstal till medlemmarna: ”Det vita folket reser sig världen över och slår sig fria från sionismens bojor – det har vi kunnat bevittna i Storbritannien i samband med Brexit och i USA med anledning av Trumps valseger”.

Men för delar av den svenska radikalnationalismen är alltså hyllandet av Trump inte enbart ett passivt uttryck av glädje, det är också ett tecken på tillfredsställelse över ett lyckat propagandaarbete och samarbete. De ideologiska länkarna mellan den amerikanska alternativhögern och svenska radikalnationalism är starka. Kontakterna är täta och utbytena många. Därför är det naturligt att svenska aktörer kunnat bli nyckelspelare i den amerikanska alt-right-miljön, och i förlängningen också i den amerikanska politiken. 

Samtidigt har framgångarna för alternativhögern i USA fått svenska radikalnationalister att vädra morgonluft på hemmaplan. När flera nyckelpersoner nu samlas på konferensen Identitär idé är det alltså inte enbart en segerfest för framgångarna i USA. Det är också ett strategimöte om hur kampen för ”den nya högerns” inflytande ska föras i Europa och Sverige framöver.

Tomas Lundström

Doktorand i religionshistoria vid Uppsala universitet

ARTIKELN HANDLAR OM