Kungligt slarvigt

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Malte Persson läser Herman Lindqvists bok om Jean Bernadotte

Att den före detta franska soldaten Bernadotte i rollen som Karl XIV Johan blev en av Sveriges mest framgångsrika regenter är inte något riktigt lysande betyg för den svenska ärftliga monarkin. Detta med tanke på att han inte var svensk, inte ärvde kungatiteln, och med sina egna ord var ”republikan både av princip och övertygelse”.

Herman Lindqvist, som av princip och övertygelse eller möjligen helt andra skäl är en devot rojalist, försöker i sin biografi tona ner betydelsen av ordet ”republikan” i det sammanhanget. Han har fel, men det kan gå på ett ut. För även om Bernadotte faktiskt också som kung kallade sig ”en republikan på tronen”, så var han i den frågan inte mer principfast än vad som var praktiskt. Och hur många republikaner skulle egentligen tacka nej till en kungatron?

Bilden av Bernadotte faller lätt isär: han var på en och samma gång en envis koleriker, en skicklig och plikttrogen men ibland ­oflexibel administratör, samt en försiktigt opportunistisk maktpolitiker. Att Lindqvist helst vill framställa ­alla hans sidor i så god dager som möjligt, gör inte helheten lättare att begripa.

Det har sagts förut att Lindqvist är en mycket gammaldags historiker, och det kan sägas igen. Han är partisk, stannar oftast på person- och anekdotnivå, och lägger vikt vid sådant som ”aristokratiskt utseende” och folkpsykologiska föreställningar om hur sydfransmän är och beter sig. Han satsar på schwung hellre än precision, utan att alltid uppnå vare sig det ena eller det andra.

Boken – nummer 50 i Lindqvists verklista – är slarvig på flera nivåer och dess många upprepningar minskar det rena underhållningsvärdet. Prosans torftighet blir som allra tydligast i försöken att dölja den: ”De franska trupperna föll som gräs för lien.”

Om ordet ”kanske” förbjöds skulle Lindqvist ställas inför betydande problem. ”Kanske hände det att han en dag stod där i hettan och vinkade fram en vagn med fru Bonaparte och hennes barn och såg dem försvinna i ett dammoln.” Jo. Eller kanske inte.

Det framgår inte riktigt tydligt av bokens utsida att den bara sträcker sig fram till det att Bernadotte blir kung. Om hans egentliga regeringstid sägs att ”det är en helt annan bok”. Huruvida den boken är en bok som Lindqvist tänker skriva (det går ju ändå så snabbt) eller ej (fred är svårare att skriva om än krig) står inte klart.

Men om han gör det skulle jag önska att han visade sina läsare såväl i det bokstavliga Slottet som i de bildliga kojorna respekten av ett gedignare hantverk.

Malte Persson
Herman Lindqvist är kolumnist i Aftonbladet. Därför recenseras boken av Malte Persson, kulturskribent i Expressen.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.