Skarpsynt in i det sista

Olle Svenning minns Villy Bergström

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Villy Bergström (1938 – 2018)
Foto: Andreas Hillergren
Villy Bergström (1938 – 2018)

KULTUR

Villy Bergström blev aldrig minister, trots att han var sin generations främste vänsterorienterade nationalekonom.  

Villy hade begått den yttersta av synder; han hade anklagat Gunnar Sträng för konservatism och brist på socialt medvetande. Texten publicerades i tidskriften Tiden, där både han och jag satt i redaktionen. Det stora, då mäktiga, socialdemokratiska partiet skalv av upprördhet och Sträng hotade avgå.

Villy var respektlös; han betraktade inte nationalekonomin som en riktig vetenskap: ”Jag är professor i liberalism och kapitalism”, sa han.

LO tog tillvara hans väldiga teoretiska kapacitet; Villy fick ett eget forskningsinstitut. Dala-Demokraten insåg hans agitatoriska kraft och hans klasskänsla. Villy blev chefredaktör för tidningen, där hans far varit radskrivare.

Senare i livet blev Villy vice riksbankschef. Då och då åt vi små luncher i den exklusiva direktionsavdelningen. Oändligt långt från Villys proletära uppväxt. Till kaffet och chokladkakan kunde vi sammanfatta decennier av gemenskap. Ungdomsresorna över hela Europa och boken vi skrev om arbetarrörelsen i EEC (numera EU).

Under dagarna mötte vi den då upproriska fackföreningsrörelsen och lyssnade ibland till förfinat och självförtjusta revolutionära författare.

På kvällarna tog Villy fram sin favoritlitteratur: Homeros och Hartvig Frischs europeiska kulturhistoria.

”Jag är illa ute”, skrev Villy i sin sista hälsning. Cancern grävde sig in i hans kropp. Han hann skriva en sista artikel: en stenhård uppgörelse med den vettlösa idén om vinster i välfärden och bolagisering av människors grundläggande behov.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.