ÅSIKT

Ingen server är säker

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

avAftonbladet

KULTUR

Listan av digitala whistleblowers blir allt längre

Solidaritet med hackareDemonstranter i New York visar sitt stöd för nätaktivisten Jeremy Hammond.

Rättegången mot Bradley Manning pågår för fullt. Och i går avslöjade NSA–läckan Edward Snowden sitt ansikte för världen.

Raden av digitala whistleblowers blir allt längre.

För två veckor sedan stod den man som hackade säkerhetsfirman Stratfor och skickade informationen till Wikileaks inför rätta i en rättegång som väckte frågor om vem som egentligen övervakar vem i det moderna informationskrig där maktbalansen inte är helt självklar.

Bradley Manning.

Kriminell eller politisk fånge, terrorist eller frihetskämpe?

I legal mening är Jeremy Hammonds dataintrång en brottslig aktivitet, oavsett vilka intentioner han haft. I politisk mening hackar han och hans gelikar in sig i en värld av ekonomiska och statliga hemligheter – och frigör dem.

Den 28 maj var rättegången i New York mot cyberaktivisten Jeremy Hammonds en av de stora diskussionerna på Twitter. Det diskuterades om det potentiella straffet på tio år var rättvist eller oproportionerligt, och om de möjliga orsakerna till den långa strafftiden. Man diskuterade huruvida det amerikanska rättsväsendet försöker statuera exempel mot dataintrång eller bara ger uttryck inför en rädsla. Plötsligt offentliggörande av sekretessbelagd politisk-ekonomisk information utmanar den bild av demokrati som länge och relativt obehindrat målats upp.

28-årige Hammond greps 2012 tillsammans med fyra andra aktivister för att ha hackat sig in i det privatägda amerikanska säkerhets- och underrättelseföretaget Stratfor (Strategic Forecasting Inc). I december 2011 hade de läckt cirka fem miljoner mejl till Wikileaks som i sin tur spred informationen till medier världen över. Hammond fick smeknamnet ”Robin Hood” eftersom han även ska ha stulit kreditkortsinformation (okrypterad, enligt honom själv) från Stratfor och donerat närmare 700 000 dollar till diverse biståndsorganisationer. En summa som nu helt återgått till företaget.

Efter att ha tagit del av dokumenten via Wikileaks rapporterade både brittiska The Guardian och amerikanska Rolling Stonemagazine (27 och 28 februari 2012) om hur Stratfor i hemlighet samarbetat med USA:s inrikessäkerhetsdepartement (Department of Homeland Security). Målet var att utveckla strategier för civil inhemsk övervakning.

Stratfor-läckan och Edward Snowdens avslöjande om USA:s regeringsledda massövervakning låter oss blicka in i en allt mörkare skuggvärld av både statliga och privata företag som spionerar på sin egen befolkning. En process som Abi Hassen, jurist och koordinator för amerikanska National Lawyers Guild, betecknar som oförenlig med demokratiska värderingar. Till sajten Sparrowmedia säger Hassen: ”Dagens rättegång bör vara en språngbräda för en utredning av Stratfor, inte ett tillfälle att döma en ung man till tio år i fängelse för politisk aktivism.”

Det är på många sätt ironiskt att Hammond kan få tio år för dataintrång medan de unga våldtäktskillarna från Steubenville High School i USA fick ett, respektive två, års ungdomsfängelse. De unga männen greps efter att Anonymous – den politiska rörelse som Hammond och hackerkollektivet LulzSec associeras till – läckt videobevis.

På Twitter har debatten även handlat om att New York-domaren Loretta Preska kan anklagas för jäv. Detta eftersom uppgifter om hennes makes firma, advokatbyrån Cahill – en av Strafors kunder – fanns i det material som hackades. Andra menar att Hammonds dataintrång bör betraktas som idealistisk politisk aktivitet – civil olydnad.

Twitterdebatterna handlar också om att möjliggöra ett kunskapsalternativ. Om ett försök att gå bakom den demokratiska fasaden och närma sig sanningen – och dessutom publicera den. Vi har aldrig varit i ett större behov av informations- och företagstransparens.

Utifrån detta perspektiv är Hammonds och Anonymous aktiviteter något mer än ett klassiskt dataintrång.

Ingen server kan dölja information på ett absolut säkert sätt. Och detta har ett symboliskt värde. Ingen civil grupp kan någonsin mäta sig med den institutionella maktens infrastruktur vad gäller krigsteknologi. I ett cyber- eller informationskrig ändras, åtminstone teoretiskt, dock förutsättningarna. Det är i denna mening hackerkulturen som politisk rörelse kommer in.

I takt med att globaliseringsprocessen expanderar, riskerar även den politiska och ekonomiska makten att koncentreras. Enligt denna logik kommer inte den nyliberala versionen av demokrati förändras.

Inte heller kommer ekonomiska och politiska klyftor att utjämnas. Ingen av de som tjänar på dagens maktstruktur kommer att ta upp kampen för de drabbade, som består av majoriteten av jordens befolkning.

Hammond och Anonymous visar, om än på sitt sätt, att för att åstadkomma förändring måste vi själva kämpa, för oss själva. Ingen annan kommer att göra det. Det sägs att kunskap är makt, men det är makten som bestämmer vad som är kunskap.

Det är det som kampen handlar om.

Rodrigo Ferrada Stoehrel

Doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap, Umeå universitet

Jeremy Hammond

Foto: AP SCANPIX SWEDEN
Hammond.

Född 8 januari 1985.

Aktivist, musiker och webutvecklare.

Grundade datasäker- hetssajten HackThisSite, 2003.

Den 28 maj erkände Jeremy Hammond dataintrånget på Stratfor som började publiceras av Wiki- leaks 27 februari 2012.

Dom väntas den 6 september.