Bigelow hyllar militärerna

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Visar ett totalt ointresse för de ockuperades perspektiv

Jeremy Renner i The hurt locker.

Att Kathryn Bigelows The Hurt Locker blev Oscarsgalans stora vinnare var ingen sensation. Martin Gelin utnämnde den häromdan till ”en av de bästa och mest originella filmerna som gjorts om Irakkriget” ( 7 mars). Han är inte ensam om den värderingen – filmen hyllades ganska unisont av svenska kritiker för sin realism, spänning och subtila kritik. Själv såg jag ännu en hyllning till den modige amerikanske soldaten, ännu ett totalt ointresse för de ockuperades perspektiv, ännu ett framgångsrikt försök att förväxla offer och förövare.

”Varje mörkt fönster kan dölja en livsfarlig krypskytt” beskriver Gelin träffande filmens scenario. Det är precis så Bigelows Irakkrig ser ut: de amerikanska soldaterna är individer; irakierna är stumma, anonyma och lömska. Amerikanerna desarmerar bomber, irakierna gömmer dem. Om man ska hitta något av värde i detta machoepos så är det att det ger en bra bild inte av en irakisk verklighet, utan av den amerikanska självbilden. Irak är bara en utbytbar projektionsyta för ännu en ”kritisk” iscensättning av amerikansk rättrådighet – efterfrågan är omättlig.

I sitt tacktal tillägnade Bigelow priset till ”de kvinnor och män i armén som dagligen riskerar sina liv i Irak och Afghanistan och över hela världen”. Fundera på den subtila kritiken ett tag.

Anders Johansson