Röda stjärnans dragningskraft

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Därför är Karl Marx explosiv läsning än i dag

marx lever På lördag och söndag diskuteras den tyske tänkaren Karl Marx (1818–1883) på ABF-huset i Stockholm. Snart släpps även en svensk nyöversättning av hans klassiska verk ”Kapitalet”.

”Den mest fruktansvärda projektil som någonsin avlossats mot borgarnas huvud”. Så beskrev Karl Marx sitt teoretiskt mest betydelsefulla verk, Kapitalet. I dag släpper Arkiv förlag en ny upplaga av band I, det enda Marx själv hann redigera innan sin död.

Det finns flera tecken på ett uppseglande intresse för Kapitalet och Marx tänkande i Sverige i dag. I helgen arrangeras konferensen Marx 2013 på ABF-huset i Stockholm. Internationella och svenska gäster har bjudits in för att hålla föreläsningar och delta i diskussioner på tema kritik, kapital, klass och kris. En helt ny översättning av Kapitalet på svenska, signerad John och Jonte Takman, är också redo för utgivning. Vad är det då som gör Marx aktuell?

Arkiv förlag har till den sjätte upplagan försett Ivar Bohmans översättning från 1969 med ett nyskrivet förord av statsvetaren Mats Lindberg. Han lyfter fram Kapitalet som samhällsvetenskaplig klassiker och diskuterar Marx tänkande i relation till andra framstående namn inom fältet, för att visa på textens aktualitet inom samhällsvetenskaplig forskning. Men Kapitalets relevans kan hävdas även utanför det akademiska.

Analysen av det exploateringsförhållande som ligger till grund för det kapitalistiska samhället, och hur det kan avskaffas, gör den till explosiv läsning i dag.

Kärnan i exploateringen rör samhällets egendomsförhållanden. I det kapitalistiska samhället äger flertalet ingenting annat än sin arbetskraft. Den förfogar de fritt över: de kan sälja sin arbetskraft på marknaden som en vara (jämför här med slaven eller den livegne som saknar den möjligheten). Den som däremot förfogar över kapital, kapitalisten, har möjlighet till inköp av såväl arbetskraft som produktionsmedel (lokaler, maskiner, råmaterial för att nämna några exempel). Arbetskraften och produktionsmedlen sammanförs i produktionen, vilket i slutändan ger upphov till en mängd produkter redo att säljas på marknaden.

Här stannar Marx upp och ställer sig två frågor: Varför är det kapitalisten snarare än arbetaren som äger produkterna, trots att det är arbetaren som har producerat dem? Och varifrån kommer egentligen den profit som kapitalisten gör anspråk på efter att produkterna sålts?

I Kapitalets första band presenteras svaren på dessa frågor: det är egendomsförhållandena som garanterar kapitalistens ägande av produkterna, och profiten uppstår ur skillnaden mellan vad det kostar att anställa arbetskraften för en viss period och det värde som arbetaren kan producera under samma period. Arbetarens lön motsvarar inte värdet på det arbetaren producerar under arbetsdagen – detta är exploateringens grundval.

Exploateringen grundar sig med andra ord i en snedfördelning av ägandet i samhället. För att samhällets resurser ska komma alla till del krävs att detta förändras. Det här är ingen idealistisk eller avlägsen idé: senast 1976 fattade LO:s kongress beslutet att driva frågan om löntagarfonder. En del av vinsterna i svenska företag skulle gå till arbetarstyrda fonder, tänkta att användas för att på sikt ta över ägandet av samma företag.

Ekonomen Rudolf Meidner som utarbetat förslaget motiverade det på följande sätt: ”Vi vill beröva kapitalägarna deras makt, som de utövar just i kraft av sitt ägande. All erfarenhet visar att det inte räcker med inflytande och kontroll. Ägandet spelar en avgörande roll. Jag vill hänvisa till Marx och Ernst Wigforss: Vi kan i grunden inte förändra samhället utan att i grunden också ändra på ägandet.”

Expressen utnämnde på sina löpsedlar Meidner till Sveriges farligaste man och Svenskt Näringsliv chartrade flygplan, bussar och tåg för att transportera människor från hela landet till en väldig motdemonstration i Stockholm. Efter flera turer röstades en urvattnad version av förslaget igenom i riksdagen år 1983.

I dag är det i stället näringslivet som står för offensiven när det kommer till ägandefrågor. Den omfattande utförsäljningen av allmännyttan fortgår, sanktionerad av den sittande regeringen. Att vi lever i ett klassamhälle diskuteras stundvis, men allt som oftast kretsar debatten kring klass som konsumtionsmönster eller statusmarkör. En kritik av klassamhället blir ofta synonym med en kritik av den vagt definierade medelklassens värderingar.

Medelklassen som samhällsskikt sägs vara såväl numerärt som ideologiskt dominerande i dag, men alltför sällan preciseras begreppen. Vilka är det som utgör medelklassen och till vilka konkreta strukturer är deras eventuella inflytande uppknutet? Kapitalet hjälper oss här genom att sätta fingret på den verkligt stora frågan, frågan om egendomsförhållanden.

Utförsäljningen av allmännyttan inordnar det lilla som tidigare varit gemensamt ägt och undantaget profitkrav i en kapitalistisk ordning. Här slår vinstlogikens berömda rationalitet igenom med nedskärningar inom skola, vård och omsorg, vilket fått katastrofala följder.

Men kapitalismens irrationella sidor är ingenstans tydligare än i relation till de ändliga naturresurserna. En ”hållbar utveckling” tycks inte vara möjlig i en värld där egendomsförhållandena leder till en ansamling av inflytande och resurser i händerna på ett fåtal.

 Att kravet på ekonomisk tillväxt går före varje hänsyn till miljön är uppenbart och den tröghet som präglar det svenska och internationella arbetet för en ”grön omställning” speglar det faktum att den reellt existerande kapitalismen är allt annat än grön. Det senaste i en lång rad exempel är näringsdepartementets mineralstrategi som öppnat upp för omfattande gruvprojektering i naturområdet Kallak, nordväst om Jokkmokk. Förutom att det orsakar permanenta miljöskador och ödelägger de samebyar som finns i området, hotar projektet stora delar av norra Sveriges vattenbestånd.

Kapitalet är dock ingen pessimistisk bok. Marx gör en stor poäng av den utveckling som sker inom kapitalismen, framför allt avseende teknologi och organisation inom produktionen. Utvecklingen av dessa så kallade produktivkrafter utgör en förutsättning för människans befrielse från arbetet, vilket kan frigöra tid för alla åt att odla sociala, intellektuella eller konstnärliga förmågor. Inom den kapitalistiska produktionen lyser den möjligheten med sin frånvaro. Att det måste straffa sig att inte arbeta är väl tydligt i dagens Fas3-samhälle, där arbetslöshet likställs med ett sjukdomstillstånd som ska botas med disciplinerande mindfullness-kurser. 

Marx lyfter även fram arbetarklassens möjlighet till organisering, vilken är mycket större än vad slavarnas eller de livegnas varit. De kamper som förts och fortfarande förs för att förkorta arbetsdagens längd eller öka säkerheten på arbetsplatsen har gett viktiga resultat. Detta är tydligt inte minst i Sverige, vars moderna historia till stor del formats av arbetarklassens organisering, låt vara inom ramarna för en kapitalistisk ekonomi.

I Kapitalet visar Marx hur en rad fenomen som ofta ter sig vara givna en gång för alla, såsom pengar, familjestrukturer och människans förhållande till naturen, i själva verket har en historia. Den infallsvinkeln sätter tankar i rörelse hos läsaren, vilket gör Kapitalet så fantastiskt spännande att läsa. De frågor som ställs, som i slutändan handlar om hur vi vill leva våra liv, är långt ifrån överspelade.

I sin analys av de motsättningar och möjligheter som präglar det kapitalistiska samhället pekar Marx bortom kapitalismen, mot ett samhällstillstånd där produktionen vilar på gemensamt snarare än privat ägande, och arbetet organiseras för att möjliggöra ett gott liv för alla. Steget från att läsa Kapitalet till att på ett avgörande vis förändra egendomsförhållandena är kanske kortare än vi tror.

Shabane Barot

Moderator på Marx-konferensen på ABF-huset i Stockholm i helgen.