ÅSIKT

”Jag försöker att inte fördöma brottslingar”

KULTUR

Christoffer Carlsson vill blåsa nytt liv i den svenska deckarlitteraturen

Foto: Älskar att observera människor ”Jag är ett dåligt intervjuobjekt, för jag frågar hellre själv... När jag flyttade till Stockholm satt jag på caféer och lyssnade på folk för att höra vilka ord de använde och vad de pratade om”, säger Christoffer Carlsson.

Han fick pris för årets bästa svenska kriminalroman, i konkurrens med bland andra Håkan Nesser och Arne Dahl.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

– Väldigt otippat och fantastiskt, säger Christoffer Carlsson, 27.

Till vardags intervjuar han brottslingar.

Han har sagt att han aldrig ska skriva om poliser. Och inte ge sig på en serie. Nu gör han båda delarna, med "Den osynlige mannen från Salem", om den avstängde polisen Leo Junker. Den utsågs nyligen till bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin.

Varför ska läsarna välja just din bok, av alla spänningsromaner som finns?

– Rent krasst är det inget fel på den svenska deckaren, jag läser många. Men berättelser om brott - som ju deckare är - kan vara mycket mer. Det krävs av oss författare att vi vågar förnya genren, även om det kan låta burdust. Jag lägger till exempel lika mycket fokus på en uppväxtskildring som på brottet.

Refuserades som 11-åring

Under intervjun kommer ett mess från Christoffer Carlssons bror: En bild på boken, fint upplagd i bokhandeln i uppväxtorten Halmstad, med en Grattis-lapp intill. Redan på mellanstadiet älskade han att läsa deckare, och skickade in sin första bok till ett förlag.

– Jag fick ett väldigt fint refuseringsbrev, där det bland annat stod "Det här känns som en vuxenbok, och vi är ett barnboksförlag"! Han skrattar högt:

– Kul med tanke på att jag var elva år när jag skrev berättelsen...

"Den osynlige mannen från Salem" är Christoffer Carlssons tredje bok. Parallellt med skrivandet undervisar han vid Stockholms universitet och skriver en avhandling i kriminologi. Den handlar om varför somliga brottslingar fortsätter med kriminalitet, medan majoriteten lyckas sluta. Han har gjort mängder av djupintervjuer, och det arbetet har han stor nytta av som författare.

Har du fått större förståelse för brottslingar?

– Jag hoppas det. Jag blir antagligen lika upprörd som andra när jag läser om ett grovt brott. Men jag försöker att inte fördöma lika fort som andra kanske gör.

En del av sitt kunnande använde han när han skapade Grim, en av bokens huvudkaraktärer. Grim börjar begå olika brott redan som mycket ung.

– På vissa sätt gjorde jag honom till en typisk brottsling, och använde de riskfaktorer som finns: Trassliga hemförhållanden med alkohol och en del våld, låg socioekonomisk status och dåliga skolprestationer. Och det som vi kriminologer kallar en "snara" för att det snärjer personen djupare i kriminalitet - att vara fast i narkotikamissbruk. 

Ser sig som en betraktare

En stor del i boken handlar om Grims och huvudpersonen Leo Junkers tonår. Ett tema är mobbare och de som utsätts. Själv beskriver sig Christoffer Carlsson som en betraktare, lite i marginalen, under uppväxten.

– Jag hade akne och tjocka glasögon, och det fanns en känsla av utanförskap. Jag var inte mobbad, kanske i någon mån ett tyst vittne till att andra råkade illa ut. Men att vara den som mobbar själv - aldrig. Det var jobbigt att skriva ur gärningsmannens perspektiv.

Du är bara 27 år och både författare och kriminolog, hur ambitiös är du egentligen?

– På ett sätt är jag väldigt ambitiös, men samtidigt är jag styrd av lust. Jag vill bara göra sådant som är roligt, och det gör jag nu.

ARTIKELN HANDLAR OM

Böcker