ÅSIKT

Vit makt i vita huset

Åsa Linderborg om boken som pekar ut Trump som fascist – besvärande ohistorisk

Foto: NICHOLAS KAMM / AFP
Donald Trump är en ultranationalistisk kontrarevolution mot nyliberalismen, menar danske författaren Mikkel Bolt. Men när författaren kallar presidenten för fascist får han mothugg av Åsa Linderborg
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

”Bö-hö-lieve me, bö-hö-lieve me”, ropar Donald Trump när han vet att han ljuger eller har lovat något för mycket. ”Bö-hö-lieve me!”.

USA:s 45:e president är en perverterad konsekvens av postmodernismen, menar Matthew D’Ancona i Post truth – the new war on truth and how to fight back (Ebury Press, 2017). Det finns inte någon objektiv verklighet, sanningen är meningslös.

Det ligger något i det. Ett ofrivilligt humoristiskt svenskt exempel är polisen Peter Springares fanclub på Facebook, som samlades kring mottot ”Stå upp för sanningen som är relativ”. Den maximen bottnade nog inte i teorin att allt är sociala konstruktioner, utan snarare i att misstroendet mot etablissemanget är så stort att man skiter i om något är sant eller inte, ”för allt är ändå för jävligt”.

Det fina med postmodernismen, menar D’Ancona, är att den tvingat oss ta hänsyn till olika röster, så som kvinnornas och de etniska minoriteternas. Steve Bannons kulturkamp handlar om att restaurera allt det som postmodernisterna försökt krossa: en konservativ kristen hegemoni.


Den danske vänstersinnade konstvetaren Mikkel Bolt går längre än så. I den sprattelfärska essän Trumps kontrarevolution menar han att Trumps projekt är mer än konservativt; Trump är postfascist. 

Bolt börjar bra. Nyliberalismens ideologiska dominans är bruten, konstaterar han, och precis som på 1930-talet kan de lokala ledarna inte anpassa sig till den nya situationen. (Det är den här likheten med mellankrigstiden som så många liberaler har svårt att se.) Profiten har fallit sedan 1960-talet, att de rikare blivit rikare beror på skattelättnaderna. Finanskrisen 2008 betalades med nedskärningar i de sociala trygghetssystem som ännu fanns kvar. Då uppstod en politisk kris.

I massarbetslöshetens tid blir det polisens uppgift är att ta hand om alla som inte kan sälja sin arbetskraft, varav många är svarta: ”Rasism och avindustrialisering smälter samman till en brutal cocktail”, skriver Bolt (min översättning). Var 28:e timme skjuter polisen en svart man i USA. Black lives matter, poängterar Bolt, är en proteströrelse mot rasjustisen, men också mot att den vita kapitalismen exkluderar de svarta ur ekonomin. (Hallå Sverige, man behöver inte välja mellan ras och klass!)

Black lives matter, poängterar Bolt, är en proteströrelse mot rasjustisen, men också mot att den vita kapitalismen exkluderar de svarta ur ekonomin.

Om man till detta lägger en rad andra protester – den arabiska våren, Occupy Wall street och vänsterpopulismen i Sydeuropa – kan man tolka Trump som nyliberalismens kontrarevolutionära lösning. Svaret på protesterna är ultranationalism, sexism och islamofobi. Bolt hade kunnat nämna antisemitismen också, till exempel hur Vita huset ”glömde” att uppmärksamma judarna på minnesdagen för förintelsens offer. Trump har lyckats bilda en allians mellan den arbetar- och medel-klass som förlorat på finanskrisen och kapitalismens protektionistiska gren; båda fruktar in i märgen den svarta underklassens mobilisering.

Foto: AP
Ronald Reagan


Trump uppmanar den vita arbetaren att återta sin plats i rashierarkin, menar Bolt. Det stämmer, men Bolt hade kunnat visa större förståelse för den situation som driver dem dit. Män och kvinnor som nyss hade någon form av respekt med sig, behandlas nu som lata, primitiva och lågbegåvade – såsom man alltid sett ner på de svarta. Det är de som hela tiden får höra att de är ”utvecklingens förlorare” och Trump har lovat att ändra på det.

”Folket” är ett annat fascistiskt attribut Trump svänger sig med, menar Bolt. Men det ordet har fascismen knappast ensamrätt till. Trump och hans vänsterpopulistiska antites, Bernie Sanders, fajtades om vilka som ska räknas till folket och som därmed har rätt att kräva något tillbaka. Trump skär bort allt ickevitt, medan Sanders inkluderar så många som möjligt. Ojämlikheten kan bara hävas om man samlar folk över alla gränser. Den gemensamma kampen kräver att den vita arbetarklassen ger upp det enda privilegiet den har: sin rasmässiga överlägsenhet. Sanders har visat att det är möjligt.

Om jag förstår Bolt rätt menar han att välfärdsstaten ska betraktas som ett rasistiskt projekt eftersom det exkluderar dem som inte är medborgare i nationalstaten. Men i så fall är all klasskamp inom ett givet territorium ett utslag av xenofobi. Om vänstern tror att den antifascistiska rörelsen kan mobilisera arbetarklassen (som är mångetnisk) kring parollen att den inte förtjänar sin sociala standard eftersom det finns de som har det sämre, då misstar han sig.

Foto: DOUG MILLS / AP
Bill Clinton


Trumps attacker mot Wall Street ser Bolt som en motsvarighet till Hitlers utfall mot monopolkapitalismen. Men Obama blev först senator och sedan president på en stenhård kritik mot både Wall Street och Washington DC, utan att stämplas som fascist eller ens populist. Om kritik mot kapitalismens maktcentrum ska kallas fascism, är det lätt att man förväxlar all kritik mot Trump som antifascism. Problemet är ju att Trump lurades med sin retorik. Några av Wall streets fetaste katter sitter nu i hans regering, deras första budget innehåller skattesänkningar för den rikaste procenten.

När Bolt jämför Trumps förhållande till medierna med Hitlers misstro mot pressen, blir han lika dum som de som tror att alla vegetarianer är nazister. Vänstern kan inte sluta granska medierna bara för att avgrundshögern står för en osaklig mediekritik.

När Bolt jämför Trumps förhållande till medierna med Hitlers misstro mot pressen, blir han lika dum som de som tror att alla vegetarianer är nazister.


Hela essän är besvärande ohistorisk. Konservatismens banerförare Ronald Reagan kampanjade redan 1980 på ”Let’s make America great again”. USA:s imperiekrig hade inte varit möjliga utan att de i decennier fläskat på med stjärnbaneret till omvärldens devota beundran. Muren som Trump vill bygga står där redan, det han ska göra är att täppa till sista delen. Så här långt in i presidentskapet hade Obama deporterat fler latinos än Trump har gjort. Det är etablissemangsliberalen Bill Clinton som sett till att det finns fler svarta fängelsekunder än det en gång fanns slavar på bomullsfälten.

Men! – och det är skillnaden, det har Bolt rätt i – Trump har en utstuderat rasprofilerad politik. Som nu när han beslutat att inte ge amnesti åt 800 000 amerikaner vars föräldrar är papperslösa. Å andra sidan: alla stater funderar över hur de ska göra med sina ”illegala” invånare utan att för den skull ha fascistoida drag. Om man inte menar att medborgarskaps-tanken i sig själv är fascistisk, men då har man kokat ihop en helt egen definition.

Foto: AP
Motdemonstranter vid en fascistisk manifestation i Boston 19 augusti

Hittills har varje jämförelse med fascismen varit en återvändsgränd eftersom den kräver att man karvar i något som ideologiskt är svårt att bestämma men som är historiskt mycket specifikt. Den nya definition som vänsterliberala antirasister sjösatt, är att fascismens kärna består av nationalism och rasmässig folkgemenskap. Men det är ju något som lika mycket utmärker den klassiska konservatismen. De glömmer bort att fascismen programmatiskt vill fimpa demokratin. Det är något mycket mer än idén om ”ett starkt ledarskap”.

Att som Bolt se motsvarigheten till en svastika i Trumps basebollkeps och att Twitter är hans svart-vit-röda bildskapande estetik, är alldeles för platt.

Donald Trump kan inte vila på några bajonetter, han ligger i krig med staten. Det är den stora skillnaden mot 1930-talet; det finns ingen som vill ha fascisternas lösningar. När de riktiga vitmakt-människorna demonstrerade i Boston för tre veckor sedan var de inte fler än att de fick plats i ett uthus, dit de var tvungna att söka skydd mot 40 000 motdemonstranter. Så ser proportionerna ut.


Jag hittar inte ut ur boken, kanske för att Mikkel Bolt med fascismspåret har stängt alla dörrar. Men hans tes bär en insikt som räcker hela vägen: Trump är en kontrarevolution. Han är högerns rasprofilerade ultranationalistiska svar på protesterna mot nyliberalismens credo ”Allt åt oss och inget åt resten”. Den förhindrar att de vita och svarta offren för den nyliberala ekonomin ser att deras utväg måste vara gemensam. Och att dörren sitter till vänster. Believe me!

FAKTA

SAKPROSA

Post truth – the new war on truth and how to fight back
Matthew D’Ancona
Ebury Press

.
Trumps kontrarevolution
Mikkel Bolt
Forlaget Nemo

ARTIKELN HANDLAR OM