Pinsamt när Jomshof försöker leka martyr
Ingen står ovanför lagen – inte politiker heller
I USA hetsar vicepresidentkandidat J D Vance just nu målmedvetet och utstuderat mot invandrare från Haiti. Hetsandet bygger på hörsägen, och i intervjuer säger Vance att om han måste hitta på historier så att medierna rapporterar på det sätt han vill, så gör han det.
Hetsandet har nu lett till bombhot mot flera skolor i Ohio. Så leder ord till handling, som så många gånger tidigare i historien.
I dag delgavs Richard Jomshof, justitieutskottets ordförande, misstanke om hets mot folkgrupp. Bakgrunden är att han har delat grovt rasistiska teckningar på plattformen X. Som vanligt är det muslimer som står i fokus för Jomshofs hat.
Sverigedemokraterna, liksom J D Vance, är skickliga på att utnyttja kraften i sociala medier. De vet att hat och rasistiska spyor sprids lätt, och att deras budskap kommer att förstärkas av anonyma troll, bottar och i bästa fall (för dem) av ryska propagandanätverk.
Nu försöker Jomshof utmåla sig som en yttrandefrihetens martyr, vilket är både cyniskt och väntat. Deprimerande nog har flera tunga opinionsbildare gått i hans enkla fälla. I en grumlig text argumenterar Expressens kulturchef Victor Malm för att Jomshof inte bör åtalas alls, av princip. PM Nilsson på Timbro, sedan många år en av Sverigedemokraternas främsta enablers, kallar Jomshofs spridande av propaganda för ”kritik av islamistisk imperialism”. Han försöker även misstänkliggöra lagen om hets mot folkgrupp. Det är intressant att det är så här reflexerna hos liberala opinionsbildare fungerar i dag när det gäller grov rasism riktad mot muslimer.
Den svenska yttrandefriheten har ett starkt skydd i svensk grundlag. Rätten att tala är en grundbult i demokratin och central i vår rättsuppfattning. Den enskilde ska vara fri att uttrycka sin mening utan risk för censur eller repressalier. När lagarna tillkom var hotet mot yttrandefriheten i första hand just staten, med sitt vålds- och lagstiftningsmonopol.
Yttrandefriheten är dock aldrig absolut, även om det ibland låter så i den svenska debatten. Den begränsas alltid, exempelvis av lagar som förbjuder förtal, uppvigling eller att avslöja nationella säkerhetshemligheter. I alla länder finns även inskränkningar som syftar till att skydda minoriteter från majoritetens övergrepp. I Sverige tillkom lagen om hets mot folkgrupp efter andra världskriget och nazisternas judeutrotning. Sedan dess har lagen reviderats flera gånger, senast i somras då lagen förtydligades. En ändring som Richard Jomshof själv stod bakom.
… politiker står inte ovanför lagen, och internet är ingen frizon
Vi lever i en offentlighet där hot och hat i sociala medier sprids lätt, och där de största hoten mot yttrandefriheten är att människor helt enkelt skräms till tystnad. Det är en situation som hatmånglare som Jomshof utnyttjar till max. Men politiker står inte ovanför lagen, och internet är ingen frizon. Personligen tycker jag att åtminstone en av satirteckningarna som Jomshof spritt borde föranleda en fällning, men nu återstår för rättsväsendet att göra sin bedömning. Oavsett vad som sker – hela det här spektaklet är ytterligare en illustration av varför Richard Jomshof är djupt olämplig som ordförande i justitieutskottet.