Publicerad:
Uppdaterad:

Skorrande ironi och en kosmisk färgrikedom

Poeten Tobias Berggren är död

Av: Magnus Ringgren

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Tobias Berggren (1940–2020).
Foto: BÖRJE THURESSON
Tobias Berggren (1940–2020).

Tobias Berggrens mormors far var ”bokförläggarpatriark” på Bonniers. Han var från begynnelsen inlemmad i kulturhistorien och blev själv en länk mellan romantik och politik, poesi och vetenskap. 

Jag minns en gång för längesen i Uppsala då han höll föredrag om fraktaler. Han var en av de få jag träffat som försökt förstå matematiken bakom de där märkliga figurerna och inte bara flummat lite runt deras skönhet.

Författarskapet är för stort och rikt förgrenat för att hållas i ett samlat grepp denna tisdagseftermiddag i juni då vi nås av budet om Tobias Berggrens bortgång vid 80 års ålder. 

Han debuterade mitt i den politiserande poesins högflod 1969 med Det nödvändiga är inte klart. Hans sista bok Intifada från 2008 återvände på sitt sätt till dagspolitiken. 

Däremellan reser sig den moderna svenska poesins mest magnifika romantiska båge. Lite släkt är den med Göran Sonnevis byggen, men den har särartat berggrenska drag. 

I den kosmiska färgrikedomen finns slagg och skit, skorrande ironi och felvuxna drömmar. Han var inte fulländningens man, men hans allvar kunde man aldrig ­betvivla. Och komplexiteten skydde han aldrig.


En av mina favoritsamlingar är Rymden ikväll, alla stjärnorna från 1991. Dess årscykel börjar så här, och den kosmiska valvbågen blir direkt synlig:

”Här vid min sömnlöshets gnistrande flodkrök / sänker natten sitt isblå lod / genom mitt jag tills det når / allas okändhet där / den i varje ögonblick börjar resas, valvbågen / du sträckte dina brinnande stenar mot”

Närmast ”allas okändhet” kom han nog i texten till Sven-David Sanderöms requiem De ur alla minnen fallna. Där var han grov i mun när han byggde ett minnesmärke över förintelsens döda barn, och just därigenom kom han mycket nära sorgens sanning.

Tobias Berggren var också frispråkig kritiker, bland annat här i Aftonbladet, och översättare. Han trängde djupt in i Fernando Pessoas poesi i boken Fält och legender från 1997. 

Det är dock som poet han haft sin största betydelse. Han har gått in
i ledet bakom Stagnelius, Ekelöf och Forssell

Han tilldelades flera litterära priser, bland andra Aftonbladets litteraturpris 1973 och De Nios stora pris 1990.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN