Lärdomsjätten Bloom lärde sig fajtas på Bronx gator

Claes Wahlin minns sin stridbare lärare – en konservativ litteraturgigant

avClaes Wahlin

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: JIM WILSON
Harold Bloom (1930–2019) var sin tids mest kände litteraturkritiker.


Han var sin egen litteraturvetenskapliga institution, Harold Bloom, som nu har gått bort vid 89 års ålder.

Jag hade turen att i början av 90-talet läsa för honom, den kurs som senare blev hand bok Shakespeare - the invention of the human. Ett stort inflytande fick Blooms idéer om hur författare påverkades av sina föregångare, att en poet gjorde ett slags kreativa felläsningar av sina föregågare, för att därmed – likt ett fadersuppror – skapa plats för sin egen poesi.

I The anxiety of influence och A map of misreading, båda från mitten av 1970-talet, formulerade den teoretiska konsekvensen av Blooms studier av den engelska romantiken, idéer som han senare vidareförde i studier av framför allt Wallace Stevens.

Han blev alltmer konservativ, och som USA:s mest kända litteraturvetare blev han hårt kritiserad


Det var Freud som gav inspiration till idén om poeternas fadersuppror. Med tiden ersattes psykonalaytikern av Shakespeare, som han menade föregrep Freud med besked. Det var hos den engelske dramatikern han fann en karta över hur att framställa det mänskliga. Han menade vidare att Shakespeares sätt att beskriva människan i framför allt monologerna, var ett sätt som vi fortfarande lever med.

Bardens uppfinning omsluter oss och något annat eller bättre sätt har ännu inte konstruerats, menade Bloom.


Han lät också publicera en lång rad böcker om de enskilda dramerna, där han lät forskarstuderande samla ihop essäer och uppsatser från Shakespeareforskare, volymer som sedan försågs med förord av Bloom. Ja, över huvud taget så var hans produktivitet omfattande, liksom hans beläsenhet.

De sista åren kom Bloom att i hög grad ägna sig åt å ena sidan gnosticism, å andra sidan den västerländska litteraturkanon. Han blev alltmer konservativ, och som USA:s mest kända litteraturvetare blev han hårt kritiserad. Debatter var han förtjust i, och utan att dra några närmare psykologiska slutsatser, så var det trots allt så att han växte upp som judisk, ganska fattig pojke i Bronx. Slagsmål hörde till hans vardag redan då och han kunde jiddisch och hebreiska innan han lärde sig engelska.

Marxism och feminism var inte välkomna som tolkningsmodeller


Han doktorerade vid Cornell-universitet och var verksam vid Yale från 1955 ända fram till sin död. Han undervisade ända in i det sista, det senaste seminariet höll han fyra dagar innan han gick bort.

I de papers som man skulle skriva i hans Shakespearekurs fanns vissa förhållningsregler. Uppsatsen skulle handla om en valfri person från någon av pjäserna. Marxism och feminism var inte välkomna som tolkningsmodeller. Jag valde Barnardine från Lika för lika, den dödsdömde fången som varje gång fångvaktaren kommer för att leda honom till schavotten låter meddela att han är för trött för att dö. Inte i dag, säger han, och går tillbaka in i cellen och lägger sig för att sova.

ARTIKELN HANDLAR OM