”Knausgård har faktiskt tackat mig”

Norska författaren Per Petterson om hur han slog i USA – och om nya romanen ”Män i min situation”

Av: Jan-Olov Andersson

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Norska författaren Per Petterson är aktuell med ”Män i min situation”.
Foto: ANDREAS BARDELL
Norska författaren Per Petterson är aktuell med ”Män i min situation”.

Han sågar och nobbar ”Skavlan”. Har tappat respekten för Svenska Akademien. Men gillar filmen efter sin succébok ”Ut och stjäla hästar”.

Och så är Per Petterson, 67, aktuell med en ny, lätt självbiografisk roman.

– Den är väl lite som att jag löser upp en buljongtärning av mig själv som jag var under en viss tid i livet, säger den norske succéförfattaren.

Vid sidan av deckarförfattaren Jo Nesbø, är Karl-Ove Knausgård och just Per Petterson Norges internationellt mest kända författare.

– Jag kom före Knausgård. Han har faktiskt tackat mig för att jag banade väg, säger Per och berättar om hur det stora genombrottet ägde rum i USA för tolv år sedan.

Ut och stjäla hästar hade slagit stort i Norge 2003. Det hade varit en kamp bland amerikanska förlag om rättigheterna. Precis när den kom ut vann boken Dublin IMPAC Award för årets bästa bok översatt till engelska. En prissumma på cirka en miljon kronor. Mycket uppmärksamhet.

– Förlaget hade hoppats sälja kanske 4 000 exemplar. Priset gjorde att boken blev omskriven på förstasidan till The New York Times Book Review. Det sa pang, den sålde direkt 40 000 exemplar, det blev mycket hejfaderittan efter det, säger han.

Översatt till 50 språk

Bara den boken har sålts i 700 000 exemplar runtom i världen. Pettersson är översatt till 50 språk. Filmversionen av Ut och stjäla hästar, med Stellan Skarsgård i huvudrollen, var Norges Oscarsbidrag men blev inte en av de tio filmer som nyligen valdes ut att tävla.

– Det var snack om att filmatisera den många gånger. Det påpekades hela tiden att en film behöver inte alls vara som boken. Men regissören Hans Petter Moland sa: ”Varför ska vi inte följa bokens form?” Jag blev mycket lättad när jag såg filmen, att den faktiskt gör just det.

– Jag gjorde pr för filmen på filmfestivalen i Berlin. Nu är den biten över för mig.

Per Petterson kommer från en arbetarfamilj i Oslo. Han har jobbat på fabrik, på bibliotek och framför allt i det han kallar för Oslos bästa bokhandel.

– Jag var deras ”utrikesminister” i tolv år. Var ansvarig för att köpa in utländska böcker.

– Jag debuterade som författare först när jag var 35, men hade bestämt mig för att bli det redan när jag var 18.

Nobbar Skavlan

Numera väcker det alltid stor uppmärksamhet hemma i Norge när han släpper en ny bok. Så när nya Män i min situation kom i höstas drog han till Torsby i Värmland i en månad och satt där och bara läste böcker. Han har flera gånger nobbat medverkan i tv-programmet Skavlan.

– Jag gillar inte programmet. Jag tycker det är jävligt irriterande att se hur Fredrik Skavlan förminskar kvinnor, jag har sett det hända med både Pernilla August och Åsne Seierstad.

Tveksam till Dylans pris

Annars åker han gärna runt och gör intervjuer för sina böcker. Nu senast alltså till Stockholm.

Han har bra koll på vad som hänt i Svenska Akademien.

– Det är lite klibbigt. Jag har ingen respekt för dem längre. När jag såg tv-programmet Min sanning med Horace Engdahl … det var ju alldeles förfärligt.

– Finns det någon tillit till Akademien längre? undrar han. Trots att han är stor Bob Dylan-fan, tycker han att priset till artisten var tveksamt.

– Han skriver fantastiska texter. Men som han själv sa: ”I wrote them to sing them”.

Nya boken handlar om Arvid. Strax under 40, ganska lyckad författare, trebarnsfar, nyligen dumpad av sin fru, det är 1990-tal, han har förlorat syskon och föräldrar i branden på båtolyckan Scandinavian Star och nu dricker han, raggar kvinnor på barer eller kör bara omkring i Oslo i sin bil. Som en recensent i Norge träffsäkert skrev:

Per Petterson har virat en mjuk och varm filt runt alla ensamma, förlorade manliga själar i huvudstaden

”Kan känna igen sig”

Hur självbiografisk är boken? 

– Mellan 1987 och 1990 var livet lite grann så. Det emotionella är självbiografiskt. Det var en del frustration och galenskaper. Det är kanske några kvinnor som känner igen sig i boken lite grann. Tror inte de blir upprörda. Det är Arvid i boken som är dum.

Per Petterson har ett väldigt vackert språk. Långa vindlande meningar. Ett flitigt namndroppande av gator, platser och och barer.

– Saker sker i kroppen och på platser. När jag läser de stora New York-författarna älskar jag hur de skriver att något till exempel händer på 52nd Street. Varför kan inte Oslo få vara på samma sätt? Min bok är en Oslo-roman, också.

Åker gärna till Arvika

Fast Per Petterson gillar även landsbygden. Precis som sin romanfigur Arvid tar han gärna en biltur till Arvika i Sverige. Han gillar stadens museum, konditori, systembolag och lilla kristna bokhandel.

– Det är fina människor. Senast köpte jag ett par biblar för att göra dem glada.

Nuvarande hustrun, de träffades 1991, och han bor sedan länge på en liten gård sex mil från Oslo.

– Vi har grisar, får och hönor. Men det går inte att leva på det. Jag är främst författare och lite grann bonde, men högst till 25 procent.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.