Inte konstigt att de deserterar

Externa Nobelkommittén har fått dra ett orimligt tungt lass i debatten

avMartin Aagård

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: TT
Gun-Britt Sundström och Kristoffer Leandoer meddelade i dag att de lämnar den externa kommitté som bistått Svenska Akademien i arbetet med att utse Nobelpristagare.

Än en gång hoppar Svenska Akademiens medarbetare av genom att skriva kryptiska meddelanden på morgontidningarnas kultursidor.

Först lämnade Kristoffer Leandoer den externa Nobelkommittén genom att använda SvD som trampolin. Ett par timmar senare studsade Gun-Britt Sundström ut genom fönstret via DN:s kultursida.

Den gåtfulla stilen är förmodligen påkallad av de sekretessavtal som ledamöterna av någon anledning tvingats att skriva på. Avtal som egentligen borde gå stick i stäv med ”ambitionen att skapa en större öppenhet” som Akademien utlovade i fjol. Men även om motiven är lite oklara så har självklart den rasande debatten om Peter Handke spelat roll.

Leandoer tycks uppskatta Handke tillräckligt mycket för att försvara hans rätt att skriva problematisk litteratur. Den ska vara ”den plats där vi orkar och vågar möta det obekväma och främmande”, skriver han. Gun-Britt Sundström tycks å sin sida vara helt främmande inför Handke.

Sundström har en stor poäng när hon skriver att ledamöterna i den externa kommittén fått fungera som länk mellan Akademien och allmänheten. En uppgift hon inte sett framför sig när hon tackade ja.

Hon har helt rätt.

En orimligt tung börda har fallit på de unga kritikerna Rebecka Kärde, Mikaela Blomqvist och Henrik Petersen att förklara Handkes författarskap och försvara priset mot såväl rimlig som helt orimlig kritik.

Att Sundström inte velat dra en lans för priset är förklarligt eftersom hon helt enkelt inte gillar Handke. Hon ställer inte upp på en kultursyn som skiljer litteraturen från politiken, skriver hon. Varför Leandoer inte haft något att säga, framgår inte.

Men under hela den strid har själva Akademien tigit still.

Så tysta har de varit att man lätt får intrycket att den externa kommittén snarare valts ut på grund av sina kunskaper om Handke och Tokarczuk än för att förnya Akademiens syn på litteratur. De har i alla fall varit perfekt rustade för den debatt som förr eller senare skulle komma. De har fajtats väl.

Men utan någon uppbackning från staben är det kanske inte förvånande att delar av truppen förr eller senare deserterar.