ÅSIKT

RAKT IN I FOLKHEMS- SJÄLEN

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Korvfabriken vid Södra stationsområdet i Stockholm - på Einar Jolins bild "Konsumhuset" från 1935.
KULTUR

nnHelt lätt var det inte, men det gick, att under tidigt 1980-tal identifiera Konsums särart. Om vi satt i kassan och stämplade in de blåvita varorna, stod och skivade Gomanskinka eller prismärkte Cirkelkaffe - det kvittade lika, för allt hängde samman. Dessutom fanns det kurser i kooperationens historia. Att sedan de stora utförsäljningarna och omstruktureringarna var på väg, det kunde man inte riktigt ana. Inte från något butiksgolv i alla fall. Men hade jag jobbat på Konsum något tidigare så hade jag kanske varit med om försöken att smycka kassorna med konst, att försköna vardagen för både kunder och personal.

Det fanns tydliga idéer inom kooperationen, om en vackrare vardagsvara, där fanns arvet från Ellen Key, drömmar om en både rättvis och enkelt vacker värld. När Konsumentföreningen Stockholm, som var en av de tidiga sammanslagningarna av lokala föreningar, fyller 90 är det dags för återblickar. Som i form av utställningen på Millesgården: här speglas både samlandet och de estetiska aktiviteter som varit utåtriktade, nämligen grafiska blad avsedda för hemmen, affischer, keramik från Gustavsberg (med formgivare som Stig Lindberg och Lisa Larsson).

Albin Amelin, Lars Norrman, Olle Olsson Hagalund - utställningen går rakt in i någon sorts svårfångad folkhemssjäl, i det där som var stabilt. Hamnmotiv, någon europeisk utblick (sällan längre bort!), lite blomsterstilleben och stadslandskap. Som Einar Jolins makalösa Konsumhuset från 1935: vi ser den då tämligen nya byggnaden - slakteri och korvfabrik men också kontor - trona mitt på Södermalm, med spårområdet mellan sig och de barn som nöjda, rena och varma ägnar sig åt vinterlek i förgrunden. Det är en märklig bild, där konsumhuset ges samma dignitet som en kyrka eller ett slott, fast med vardagen nära. Att det är en vinterskildring är inte så konstigt, byggnaden är kylslagen i sig, med sina räta, horisontalt dominerade linjer, sitt uttrycksfulla lugn.

De affischer som skapades av bland andra Gunnar Orrby hade både säljande och fostrande uppdrag, så kan till exempel de egna varumärkena förenas med uppmaningen att inte skräpa ned. En fostran till gemensamt ansvar som det så här efteråt är lätt att göra sig lustig över. Men med en form och en framåtanda som vi kan fortsätta avundas.

Konst

Ulrika Stahre