Det är ett krig som vi deltar i

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

...och idag beslutar Sverige att skicka fler soldater. GUSTAV FRIDOLIN om en farlig allians

Svensk soldat i Afghanistan.
Foto: Peter Kjellerås
Svensk soldat i Afghanistan.

I dag beslutar Sveriges riksdag att utöka den svenska styrkan i Afghanistan. På nationaldagen kommer Försvarsmakten traditionsenligt dela ut medaljer till svenska soldater som utmärkt sig i fält. Några av dem som är föreslagna för medalj deltog den 12 september förra året i en militär operation i den afghanska byn Boka.

I mars i år granskade jag händelsen för TV4:s Kalla fakta. Vi kunde berätta om hur soldater förbereddes med foton på en lokal upprorsmakare, Matou Nematullah, inför ett anfall som tog slut först sedan sagde Nematullah dödats och man kunde rapportera hem till basen: ”No casualites – main target down.” Det var en berättelse som skilde sig från högtidstalen och visade det vi kanske inte vill se: svenska trupper i krig. När kulorna började vina gjorde byborna på samma sätt som de gjort under sovjetockupation och inbördeskrig. Kvinnor och barn rusade genom kulregnet in i sina hem och kurade ihop, männen flydde längs bakvägar till en förbestämd plats.

Alla var inte bekväma med att detta berättades. Efter programmet strömmade anmälningarna in till Granskningsnämnden. Våra reportage fick tjugo gånger fler anmälningar än hela Kalla faktas tidigare säsong. Webbforum och mejlbox fylldes av ilska. ”Det våra pojkar gör i utlandet gör att du kan sova tryggt på natten”, skrev någon. I en krönika i Aftonbladet hyllade Johanne Hildebrandt anfallet med den retoriska frågan: ”Är det värt att kämpa för mänskliga rättigheter eller är det bättre och finare att passivt se åt andra hållet medan folk dör?” Frågan var fel ställd. Att granska anfallet i Boka handlade just om att värna mänskliga rättigheter och att inte se åt det andra hållet när folk dödas.

Man kan tolka reaktionerna som att journalister i nationell eller patriotisk anda inte ska rota i svenskarnas insatser i Afghanistan. I måndags friade Granskningsnämnden programmet på alla punkter, man menade att uppgifterna stämde och att händelsen beskrevs sakligt.

Flera av de svenska soldaterna som själva var med i Boka har hört av sig efter reportagen för att ge sin bild av vad som hände. De kände sig vilse i det svartvita landskap de kom hem till, där de antingen hyllades som oberörbara hjältar eller kände sig bespottade. De har – anonymt – velat berätta för mig det som Försvarsmakten tigit om. I min granskning klargjorde dåvarande befälet för de svenska trupperna bara att han visste vem det var som sköt det dödande skottet och att det gjordes under hans befäl. Mer ville han inte säga. På så sätt ställdes de svenska soldaterna i förgrunden och dolde att Sverige i själva verket blev del av en amerikanskregisserad räd.

När de svenska soldaterna kom till Boka möttes de av afghanska armén och amerikanska specialförband. Medan de kliver ur bilarna rycker de amerikanska styrkorna snabbt fram genom byn, mot huset där Nematullah och hans gäng håller till. När svenskarna blir beskjutna ges order om att ta terräng mot den fientliga elden. I praktiken ger man då eldunderstöd till amerikaner som kan ta sig allt längre in i byn. I hård beskjutning drivs ett par män ur Nematullahs gäng på flykten och slår sig in i hans hus. Där skjuts han till döds med flera skott.

De svenska soldaterna ser spåren av det som hänt när de rycker fram. Ett förband rapporterar att man ser en övergiven kulspruta omgärdad av blod. En första svensk enhet som når fram till huset kan meddela över radion att man hittat liket av Matou Nematullah. Man griper de skadade upprorsmännen och överlämnar dem till afghanska armén. På så vis behöver man inte själv fängsla männen och slipper ta ansvar för att de ska få en rättvis rättegång eller alls behandlas enligt de principer man är i Afghanistan för att värna. Svenskarna ser dock till att den afghanska armén inte släpar liket av Nematullah runt byn, som en markering av vad som händer med den som står emot den afghanska regeringen och de utländska trupperna.

Efter Kalla faktas granskning avfärdas insatsen i Boka av Försvarsmakten och försvarsministern som något okontroversiellt, närmast ett rutinuppdrag. Men soldaterna som var med minns annat. I den officiella utvärderingen skriver Försvarsmakten att man ”genomfört ett anfall av ca kompanis storlek där ett tusental skott avgivits från båda sidor och där anfallet varat under drygt två timmar. Det torde vara första gången detta sker med svensk reguljär trupp sedan insatsen i Kongo på 60-talet.”

Gränsen mellan USA och Sverige,

Isaf och den USA-ledda koalitionen är diffus. Ska vi tro de svenska soldaternas egna berättelser, har svensk militär i praktiken understött en amerikansk avrättningsaktion. Det gör de svenska soldaternas utsatthet större, man kommer inte att skona svenskar bara för att de bär blågula flaggor över Natoemblemet. På Försvarsmaktens hemsida kan man läsa om hur svensk militär tackades i Boka dagen efter anfallet. Men vilken annan reaktion kan man förvänta sig efter en massiv uppvisning i militär övermakt? De afghaner som snarare ser ockupanter än befriare kommer inte fram och tar i hand.

Gustav Fridolin (kultur@aftonbladet.se)

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.