ÅSIKT

Det manliga geniets död

Hur ska branschen gå vidare och bryta patriarkala strukturer?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Det upphöjda geniet är döende. Frågan är om han någonsin funnits annat än som (skräck)romantisk metafor.

Som MAN tycker jag det är särdeles pinsamt att det till exempel inom klassisk musik sprätter omkring dirigenter som titulerar sig själva i tredje person: Maestro. Snälla, låt oss begrava Maestron.

”Det manliga geniet är löjligt och föråldrat”, sa litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström i SVT nyheter. Redan sommaren 2014 skrev Göran Greider
i Magasinet Arena: ”Farväl till det manliga geniet”.

Idén om att mannen är en del av själva konsten är verkligen seglivad. Och minnestalen och statyerna över hyllade vetenskapsmän och konstnärer har rättfärdigat många män att bete sig som svin.

Kulturmannen ser sig i spegeln och ser en upphöjd person som tar ut sin rätt att göra framsteg, utnyttja, upptäcka och besegra andra människor inklusive materien.

Men snart är han alltså död. Hurra!

Under rubriken Jämställdhet arrangerar till exempel Riksteatern ett seminarium om det manliga geniet.

Frågan är: Hur ska branschen komma vidare efter #metoo och bryta patriarkala strukturer om krav på full jämställdhet inte får ställas?

Här vill somliga gå längre än andra, till exempel Svenska Filminstitutet och Anna Serner som under en period vill stänga ute manliga regissörer från marknadsstödet. Men hur går det då med jämställdheten? Ger det inte bara mera bränsle åt geniet?

ARTIKELN HANDLAR OM