Sibirisk barndom

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Hanna Nordenhök om en vacker minnesskrift

Jevgenij Grisjkovets (född 1967 i sibiriska staden Kemerovo) är prisbelönt dramatiker, skådespelare, musiker och författare. Han utkommer nu på svenska för första gången.
Jevgenij Grisjkovets (född 1967 i sibiriska staden Kemerovo) är prisbelönt dramatiker, skådespelare, musiker och författare. Han utkommer nu på svenska för första gången.

”Var går gränsen för något annat och Sibirien?”, frågar sig Jevgenij Grisjkovets i sin finstämda uppväxtskildring, och fortsätter sedan: ”Jag måste få veta det. Jag måste få ett koordinatsystem”. Kanske är det just ett sådant koordinatsystem som den essäistiskt hållna romanen Floder upprättar med sitt system av förbindelser mellan minnenas olika platser, likt ett barndomsdelta med snabba, glimmande strömmar.

Bokens floder utgörs givetvis av de många sibiriska floderna, men är samtidigt en kraftfull metafor för själva den minnesskrift som tar plats mellan pärmarna.

Det är en skrift som kräver avstånd – Grisjkovjets återkommer till det nödvändiga lämnandet av Sibirien för att kunna betrakta den erfarenhet som är knuten dit – vilket i sin tur kräver sin motsvarande känsla av förlust. Detta lämnandets sår laddar också prosan med ett slags distinkt och hård energi med en underström av behärskad förtvivlan.

Hanteringen av minnet hos Grisjkovets bidrar kanske inte till några revolutionerande nya tankar i genren. Men Floder blir ändå en vacker, ibland nästan elegiskt anstruken, skildring av en uppväxt i en liten sibirisk gruvort där människorna lever sina liv som om de vore stationerade där tillfälligt – trots att de både föds och dör där.

Sibirien uppenbarar sig som ett fält uppspänt mellan motstridiga poler: å ena sidan tajgan, iskylan, det tidlösa landskapet, och å den andra de liksom provisoriskt uppresta städerna, Transsibiriska järnvägen, potatisåkrarna, fängelserna.

Det återblickande jaget betraktar dessa barndomens scenerier pendlande mellan saknad och antipati, fasa och kärlek. Ett av de mer intressanta spåren blir frågan om centrum och periferi, som på olika vis turneras genom boken. Floder beskriver och ställer frågor kring en identitet genomsyrad av föreställningen att leva långt borta.

Hos Grisjkovets rör det sig om en självförståelse som i mycket blir till genom yttre diktat, men den har också sin källa någon annanstans. Det är som om Floder ytterst ville säga att själva det karga, sibiriska landskapet frammanar denna konstituerande livskänsla av att vara avlägsen.

Hanna Nordenhök

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.