ÅSIKT

Stark men inte fri

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Feminister och träningsindustrin spänner musklerna

1 av 2 | Foto: Beyoncé spänner musklierna på Instagram likt Rosie the Riveter.
Foto: Seriehjälten och feministikonen Wonder Woman.

"Starka människor är svårare att döda. Och mer användbara i största allmänhet.”

Citatet kommer från Mark Rippetoe, en av styrkeidrottsvärldens mest färgstarka karaktärer, men också mest inflytelserika teoretiker. De principer han utvecklat för styrketräning är i dag standard för de flesta som börjar resan mot att bygga sig själva så starka som det bara går. De senaste åren har bland annat Rippetoes arbete på allvar populariserats av träningsindustrin, och i sin mest glamorösa förpackning riktad mot kvinnor fått taglinen ”strong is the new skinny”.

Även en fysiskt stark kvinna är givetvis svårare att döda. Men framför allt verkar hon vara väldigt användbar i största allmänhet. Inte minst som symbol är kvinnor med spända muskler just nu extra åtråvärda, för flera olika syften. Rossana Dinamarcas ”Feminism och fett med socialism”-foto lär knappast bli den sista kraftfulla posen vi ser en kvinnokropp inta på bild för jämställdheten den här valrörelsen.

Och medan den klassiska Rosie the Riveter, kvinnan med uppkavlad ärm och flexad biceps, uppdateras för sociala medier med mer eller mindre fantasifulla versioner av originalbudskapet ”She can do it!” gör den feministiska våren anspråk på den starka kvinnokropp som i någon mening alltid har tillhört rörelsen. Den är en välbekant feministisk symbol för kamp, självständighet, seger. Seriehjälten Wonder Womans status som en av populärkulturhistoriens tyngsta feministikoner bekräftar sambandet. Nu när vår tids största kvinnliga popartist Beyoncé på instagram rullar upp skjortärmarna som Rosie går hon, i någon mening, i hennes spår.

Men den starka kvinnokroppen är många saker. Samtidigt som feminismen återtar henne som symbol använder träningsindustrin henne för att locka ännu inte riktigt lika starka kvinnor till konsumtion. ”Strong is the new skinny”-rörelsen, som startade som ett internetupprop till förmån för ett muskligare kroppsideal, gick snabbt från att mest handla om välmenande motivationskort på nätet till att sätta standard för ännu en norm som är svår att leva upp till. Den kropp som ”strong is the new skinny” hyllar är muskulös, men med en låg fettprocent. Den symboliserar framgång, viljestyrka, skönhet.

Den kräver tung styrketräning, i kombination med tuffa konditionspass och stenhård koll på maten. Till marknadskrafternas glädje skapar detta nya, ”sunda” ideal med strikta förhållningsregler och mängder av konstgjorda behov. Gymkort, träningsutrustning och designade funktionsplagg, kosttillskott. Aldrig har det sålts så mycket proteinpulver som nu. Den trendiga, starka kvinnokroppen är en potentiell kassako för den som har vett att kapitalisera på den.

Träningsprofilen Olga Rönnberg är en av dem. Hon ger nu ut boken Styrka för kvinnor. En på många sätt sympatisk och informativ bok om hur styrketräning funkar och varför det är bra för kroppen att vara stark. Men de positiva sidorna av Rönnbergs retorik hamnar tyvärr snabbt i skuggan av hur öppen omslagets baksidestext är med vad slutmålet för kvinnors styrketräning ändå alltid förväntas vara. Efter att du har jobbat dig igenom de tre stegen i Styrka för kvinnors träningsprogram är det nämligen dags för dig att ”visa upp dina nya snygga muskler”. Precis som med det tidigare, smalare idealet, ligger kvinnans förväntade fokus i den egna spegelbilden och i betraktarens ögon. Det är viktigare att se stark ut än att verkligen vara det.

En stark manskropp är ganska normal. Kraft och muskler hos en man är eftersträvansvärt, men inte anmärkningsvärt. Den starka manskroppen är en aktör, ett subjekt som oreflekterat tar plats och för sig. Den starka kvinnokroppen däremot är ett objekt, något vi betraktar. Ett kärl som olika viljor kan fylla med just sina drömmar och värden. Varken hos en aldrig så aktuell feministisk rörelse eller hos en ständigt expanderade träningsindustri är den starka kvinnokroppen riktigt fri, eftersom de båda använder henne som symbol för något annat. Ingenstans får hon bara vara stark för att det helt enkelt är en väldigt bra sak för människor att vara.

Det finns sådana som säger att träna styrka som kvinna är politiskt. Att det är ett politiskt val att i gymmet välja att lära sin kropp att bli så stark den bara kan bli.

Sanningen är så klart den att en stark kvinnokropp blir ett politiskt subjekt först när den agerar i verkligheten. När den bär ett sjukt barn eller ensam orkar lasta tunga flyttkartonger. I hemtjänsten, vården, barnomsorgen eller städsektorn lyfter kvinnor tungt varje dag, utan att någonsin visa upp sina muskler.

Några av de starkaste kvinnokropparna du kan hitta döljer sig under rockar, grova arbetskläder eller vita linneuniformer. Dessa är starka kvinnokroppar som inte bara är svårare att döda utan som också är verkligt viktiga och användbara. I största allmänhet, men framför allt för samhället som sådant.

Sara Martinsson är frilansjournalist.

Sara Martinsson