ÅSIKT

Mamma mia vilken historieskrivning

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

avÅsa Linderborg

KULTUR

Åsa Linderborg: Björn Ulvaeus och Johan Hakelius är precis lika naiva

Björn Ulvaeus, kompositör och ett av B:na i ABBA samt Johan Hakelius, Aftonbladets krönikör.

Björn Ulvaeus äntrar den antirasistiska barrikaden med en artikel på Dagens Nyheters kultursida. Mer sånt! vill jag vråla, men jag kan inte. Texten om Karl-Oskar och Kristina i Amerika som exempel på hur fördomsfritt man kan välkomna nya invånare, vilar på en så naiv historieskrivning att mina hurrarop fastnar i gommen.

Det amerikanska nationsbygget började med en utrensning av ursprungsbefolkningen. När indianerna folkmördats var man tvungen att importera europeiska lantbrukare som nu skulle bryta, bygga, bo. Många av dem kom från Småland.

Själva invandringen tog fart i samband med att slaveriet upphörde. Slavarbetskraften var tvungen att ersättas med annan billig lönearbetskraft. Det var så polackerna, italienarna, irländarna, kineserna kom till USA. De behandlades olika beroende på varifrån de härstammande, men samtliga drabbades av rasistiska stereotyper som lever än i dag. Rasismen var strukturell och systematisk, från organisationer på lokalplan till federal nivå.

Invandringen byggde landet, det har Björn Ulvaeus helt rätt i, men New York öppnade inte sitt hamninlopp av godhet, utan av nödvändighet. Annars hade nationen gått under. Förklaringen är alltså materiell, inte moralisk.

Det är här vi kan dra en historisk parallell som sverigedemokrater har svårt att parera. Alldeles oavsett hur mycket man vill öppna eller sluta sitt hjärta, är det ett faktum att Europa har för låga födelsetal. Liksom USA i mitten av 1800-talet måste vi importera arbetskraft, annars går vi också under.

Björn Ulvaeus vill att vi ska ta emot alla som befinner sig i nöd. Det skulle jag också vilja, och vi kan ta emot långt fler än vi gör nu, men det låter omöjligt på en praktisk nivå att ta emot alla. Om man inte med alla menar att hela västvärlden måste ta ansvar för den globala fördelningen av tillgångar och resurser.

I en rättvisare värld skulle vi inte alltid behöva flytta på folk, man kan se till att resurserna stannar där de finns. Att så många är på flykt är en konsekvens av klimatförändringarna, krig och förtryck, men också och inte minst på grund av att vi fortfarande dränerar utvecklingsländerna på råvaror, utbildning och arbetskraft. Kolonialism, helt enkelt.

Aftonbladets kolumnist Johan Hakelius är Björn Ulvaeus antites. Han har i flera år gjort sig lustig över alla politiskt korrekta människor (läs: humanister), nu senast genom att göra Ulf Nilsons sak till sin. Visst har kolonialismen ”otrevliga” inslag, skriver han, men på det hela taget har den civiliserat världen. Sverige skulle varit bättre om Julius Caesar hade lagt oss under sig.

Hakelius är ute efter att provocera, men att försvara mord, etniska rensningar och slaveri är ändå väl bisarrt. Ulf Nilson har avfärdats som en ”gammal gubbe”, men vad ska vi säga om Johan Hakelius född 1967? Det är inte åldern (eller könet) som är problemet med nån av de här männen - det är åsikterna.

Med Hakelius logik kan man försvara förintelsen med argumentet att nazisternas drivkraft var civilisering. Hitlers fälttåg i österled hade det brittiska imperiet som förebild, han ville att Ryssland skulle bli tyskarnas Indien. Engelsmännen hade också koncentrationsläger (i Sydafrika). Tyskarna är visserligen ensamt om dödsläger och ensamt ansvariga för sina handlingar, men förintelsen är ändå en del av kolonialismens historia.

Jag kan räkna upp hur många exempel som helst men jag väljer ett par brittiska, eftersom Hakelius är anglofil och borde dra slutsatser av sina läsfrukter. Även om kolonisatörerna också kom med bra saker - mediciner, kommunikationer och viss utbildning - överskuggar ändå övergreppen.

Den godhjärtade Ulvaeus eller den kallhamrade Hakelius - historieskrivningen är lika naiv och tar oss in i återvändsgränder vi inte har tid att vara i.