ÅSIKT

Poetisk sensation

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

MAGNUS WILLIAM-OLSSON om ett ekelöfskt akvarium från Finland

Foto: Ralf Andtbacka.

Natten till den 26 december 1966 hade poeten Gunnar Ekelöf en dröm: "Underhavsantikvitets- affär m. allehanda vackra ting samlade i hörn o. längs väggar av en inredd havsvik. Lyckan att dyka och simma runt och betrakta detta sköna vrakgods av porslin, pipor m.m. små föremål, lättheten att andas. "Det förflutna" är ett sådant akvarium. Ljuset över tingen är som om de sågs genom klart vatten på en botten. Tingen anonyma som dessa gåtfulla överlevor av glömda förlisningar."

Denna skarpa drömanteckning kommer ideligen för mig när jag läser Ralf Andtbackas bok En fisk som man kan se. Det är Andtbackas fjärde diktsamling (debut med Öga för öga, 1994). Och den enda anledning till att den inte blivit vårens svenska poesisensation måste vara att han är finlandssvensk och ger ut sina böcker på Söderströms förlag i Helsingfors.

En fisk som man kan se, som har underrubriken "fixa idéer, förgiftningar, talfel, hobbyer, tryck, statisk elektricitet", är en musikaliskt komponerad bok full av referenser, inlån, ympningar och objects trouvés. Formellt rör sig texterna obehindrat från prosa till höglyrik, över novelletter, nonsens, kataloger och enskilda, gåtfullt talande fraser. "Gå över syntetiska mattor. Ta i handtag." - vad slags uppmaning är det, från en diktsamling?

Jag läser boken som ett ekelöfskt akvarium. En taktil och visionär framställning av en värld i tankens periferier, minnets vrår där syner, erinringar, vetanden, obestämda ordningar glimmar som bilder av det förflutna livets realitet, bortom berättelserna, kausaliteten, historien. Kanske är det en medelålders erfarenhet boken gestaltar, förnimmelsen av det förflutna inte som tragisk förlust, utan som en värld man kan dyka ned i och där finna att det okända tillhör en själv, och omvänt. Andtbacka är också ekelöfskt cool i förhållande till livet. Han möter sina fantasier, drömmar, läsefrukter, ja han möter världens hela oändliga mångfald inte med en litterär stil eller ett program, men med en poetisk hållning, en beredskap att ta emot det oväntade och växla in det i litteratur.

En fisk som man kan se är tyvärr inte en bok som låter sig citeras. De enskilda texterna bildar i allt för hög grad ett sammanhang. Men de av er som intresserar er det minsta för poesi bör försöka komma över ett exemplar av Andtbackas bok. Troligen är det lättare över nätet än i bokhandeln som sällan för böcker utgivna i Finland. Ge den sedan några kvällar och upptäck att poesin också i dag kan odla det esoteriska och avvikande utan att bli exklusiv. Att botten i andra fortfarande kan vara botten också i dig.

Lyrik

Magnus William-Olsson