Gömda möjligheter

YRSA STENIUS har roligt med Anders Ehnmark i gränslandet där motsatserna möts

Av: Yrsa Stenius

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I Anders Ehnmarks samling essäer är infallsvinklarna ovanligt rikt varierade och oförutsägbara.
Foto: ULLA MONTAN
I Anders Ehnmarks samling essäer är infallsvinklarna ovanligt rikt varierade och oförutsägbara.

Det var i vår ungdoms fagraste vår, det vill säga på sjuttiotalet någon gång, som den äldre och klokare Karl Vennberg profeterade om vänsterns besvikelse: de kommande decenniernas andliga och politiska klimat skulle präglas av sättet på vilket vänstern hanterade sin besvikelse.

Så blev det. Rekylen kom och besvikelsen hanterades med förbluffande akrobatik av ett stort antal kfml(r):are och skp:are och andra som än i dag föraktar folkhemmet lika beslutsamt som någonsin förut fast numera från sina direktionsrum i Kinnevik, SEB, TV 4 eller var de nu råkar befinna sig.

Och nog är det allt en besvikelse eller i varje fall en släng av mild desillusion, författaren, journalisten och vänsterdebattören Anders Ehnmark hanterar i sina essäböcker från senare år. Till skillnad från akrobaterna löser Ehnmark inte sina problem med förflutenhetens förvillade förväntningar genom att trolöst volta från den ena elitismen till den andra. Han söker troheten i stället, sammanhanget, överblicken som tillåter honom att definiera och definiera om sin position i den tradition som en gång lockade honom men också gäckade honom, socialismens föränderliga utopi.

Vill man komprimera kan man säga att det är idéernas och de politiska rörelsernas historiska pendling mellan frihet och jämlikhet - den ideologiska horisontalaxelns motpoler som både betingar varandra och reser sig upp mot varandra - som intresserar Anders Ehnmark ur de mest varierande infallsvinklar. I bok efter bok.

Så är det också i den samling essäer som utkommer i dag och som heter Frihetens rike - om det roliga fast här är infallsvinklarna ovanligt rikt varierade och oförutsägbara. Det är en rolig bok att läsa: lätt och elegant i stilen som Ehnmark brukar vara, uppslagsrik, väl tänkt och väl resonerad.

Ämnena för essäerna sträcker sig över simning och tidningen Expressen på adressen Klara Södra kyrkogata 7, över Kuba och Bologna till Kiruna, Malmfälten och P.G. Wodehouse med ytterligare avstickare där emellan.

Anders Ehnmark gillar att formulera sig i paradoxer eller i motsatspar - ett stilgrepp som ibland får drag av manér och som han nog bör se upp med - och hans intellekt har tydlig dragning åt det dialektiska, något jag tycker mycket om.

Boktiteln syftar på den marxistiska utopins idé om ett samhällstillstånd som en gång skulle inträda då människan förflyttat sig från riket styrt av nödvändigheter till riket där frihet rådde därför att försörjningen var så effektivt, systematiskt och framför allt jämlikt organiserad. Då var det dags för människan att ägna sig åt det hon tyckte om i stället för åt det hon måste.

Anders Ehnmark håller sig inte längre med några illusioner om att sådana slutliga lyckotillstånd existerar eller ens vore eftersträvanvärda. Men han söker ett slags frihetens ögonblick, en stund av lätthet där människor tar sig friheten att vara fria från mönstrens tvång, och han finner sådana undantagstillstånd i de gränsland där motsatser möts. Där gränser går och förflyttar sig, där finns möjlighet till distans, distans både i förhållande till det man lämnar och till det man eventuellt ska beträda.

Att komma från skogen och träda in i staden tillåter en att se det urbana i den vildvuxna frihetens perspektiv och vice versa. Orkar man behålla dubbelperspektivet kan man driva sina idéer om frihet och civilisation med färdriktningen i huvudet.

I de genuint politiska essäerna om socialismens olycksaliga öde i länder som Kuba, Italien, Guinea-Bissau, där den unge Ehnmark en gång drog sitt entusiastiska strå till illusionernas stack, rör han sig i samma tankefigur: befrielsen tog sikte på att kasta främmande herrar ur sadeln, att nå nationellt oberoende och befrielse från socialt förtryck i vars förlängning också jämlikheten skulle ta plats.

Men befrielsens krafter är mäktiga, kraftfulla och uppslukade av sina egna nödvändigheter, både vad beträffar taktik, handlag och strategi. När befrielsen väl ägt rum finns ingen tradition av civila dygder att möta och spänna sig emot. Inget gränsland med dubbla perspektiv erbjuder utsiktspunkt både mot makten som är brutal fast den bär befrielsens banér och mot den civila människans eviga dröm om frihet och integritet. Makten etablerar sig som makt över alla drömmar och ingen märker riktigt vad som sker.

Det här temat har Anders Ehnmark ofta återkommit till och det tål att återkommas till. I årets bok framträder det i ett mer humanistiskt än politiskt perspektiv eftersom han kopplar det till helt olika situationer där människor finner glipan mellan olika rådande mönster och tvång och låter sig uppslukas av det Viktiga som är det Roliga.

Det viktiga kan vara att ta reda på hur Kiefervändningen i simning egentligen gick till - den där vändningen som innebar att man slår kullerbytta i stället för att vrida sig i sidled.

Det viktiga kan vara en tidning, att glömsk av ordning, reda, städning och konventioner ge sitt hjärta för en bra historia och sitta med fötterna på bordet och aska rakt ut på golvet och vråla i telefon.

Det viktiga kan vara förväxlingsspelen hos Wodehouse som illustrerar hur livet ter sig då mönstren, konventionerna bryts.

Det viktiga kan vara utopin. Utopin som söker den gömda möjligheten, inte den gömda nödvändigheten.

Det viktiga kan vara ögonblicket av gränslöshet innan gränser ger vika för varandra.

Det viktiga kan vara att skriva essäer som Marx föreslog och som Anders Ehnmark gör.

essä

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

ÄMNEN I ARTIKELN