ÅSIKT

Polisen hukar för nazisterna

Anders Johansson om den otillåtna demonstrationen – och varför Nordiska motståndsrörelsen borde stoppats

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: TT
Nordiska motstånds­rörelsen på Göteborgs gator 17 september.
KULTUR

”Det dök plötsligt upp 50 personer och de var lite taggiga i sin attityd.” Detta är en del av polischefen Erik Nords förklaring till varför polisen inte ingrep när Nordiska motståndsrörelsen utan tillstånd demonstrerade i Göteborg i söndags (Dagens Nyheter 18 sept).

Ja, vad ska man säga? Jag kan förstå honom: nazister kan ju vara ”lite taggiga”. Det är, förstår du Erik, själva poängen med deras manifestationer. Det är därför inte bara judar, homosexuella, invandrare, muslimer, romer, vänsterpartister, kulturutövare och feminister, utan faktiskt de flesta medborgare har skäl att känna obehag inför den senaste utvecklingen.

Och det är därför det är lite anmärkningsvärt att ni på Göteborgspolisen har givit dem tillstånd att demonstrera under Bokmässan och Yom Kippur, vid Bokmässan och i Göteborgs synagogas omedelbara närhet.


Bland liberala opinionsbildare finns det en utbredd uppfattning om att detta är i sin ordning. ”Om någon utövar sina demokratiska fri- och rättigheter och det inte stör på sådant sätt att ordningen åsidosätts eller trafikstockning sker så ska polisen låta det fortgå” säger till exempel yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, jag vet inte för vilken gång i ordningen (Göteborgs-Tidningen 17 sept). Polisen verkar lyssna. Det är underligt.

För framgår det inte redan av Erik Nords egen formulering ovan (”de var lite taggiga i sin attityd”) att saken inte är riktigt så enkel som expert Funcke anser? 

Det finns yttranden, symboler och manifestationer som i sig själva är hot. Är övergrepp. Och därför olagliga. Dödshot, hets mot folkgrupp, nazistiska symboler, Hitlerhälsningar, och så vidare.

Detta är inte min personliga åsikt, det är vad lagen säger. Som Stefan Jonsson påpekade i DN (19 sept), och Gunno Gunnmo och Eric Rönnegård i en artikel i Dagens Juridik redan 2015, finns det flera prejudicerande domar att studera för den som vill.

Det är alltså inte lagen det är fel på. Det är polisens tolkningar. Av någon anledning har dessa uppenbarligen förändrats. Gunnmo och Rönnegård menar att det var 11 september-attentaten 2001 som ändrade allt. Plötsligt skulle den islamistiska terrorismen prioriteras. Det var givetvis rimligt, men varför nazismen därmed blev mindre farlig är faktiskt helt obegripligt.


Jag har hela tiden varit lika skeptisk till bojkotten av Bokmässan som till den pompösa Bokmässan. Men vad man än tycker så är både mässan och alla de alternativa arrangemang (fulla av de ”kulturmarxister” som Anders Behring Breivik betraktade som sina huvudfiender) som äger rum samma helg manifestationer av yttrandefrihet.

Dit kommer en mängd människor som, för att låna Funckes mantra, ”utövar sina demokratiska fri- och rättigheter”. Och, detta är viktigt: de var där först. När polisen ger Nordiska motståndsrörelsen rätt att demonstrera samtidigt, på samma plats, ger de dem tillåtelse att obstruera, förstöra, skrämmas. Rätt att inskränka andra människors och organisationers ”demokratiska fri- och rättigheter”.

Detta är i själva verket pudelns kärna: yttrandefriheten och demonstrationsrätten kan aldrig vara villkorslösa. Det finns få ”fria” handlingar som inte medför någon annans ofrihet. Skriker jag allt vad jag orkar i en tunnelbanevagn så gör jag det olidligt för andra att vistas där. 

Det är därför dessa rättigheter ständigt måste omförhandlas och regleras. Det gör vi i själva verket alla, hela tiden. Det kallas samhälle. Det är därför det är absurt att tänka sig en oinskränkt demonstrationsrätt. Var ska nazisterna demonstrera nästa gång? Vid lämplig moské? På valfri skolgård? Vid riksdagens öppnande?

Antingen fattar inte polisen detta – då är de extremt naiva eller flata som Stefan Jonsson träffande beskriver det. Eller också fattar de precis – det alternativet är verkligt skrämmande.


Men jag kanske är rädd i onödan. ”I dag har vi förstärkningsvapen med oss ut i den dagliga tjänstgöringen för att förkorta ställtiderna ifall vi drabbas av ett nytt terrorattentat”, förklarade Erik Nord i G-P i somras (30 juli). Och han fortsätter: ”Hade jag föreslagit det för några år sen hade man sagt att jag överdrev och gick för långt. Saker som var otänkbara tidigare är numera verklighet.”

Det låter betryggande. Erik och hans kolleger är beväpnade och redo. Trots att det rimligen faller utanför hans kompetens dristade han sig till att också leverera en politisk framtidsprognos: ”Jag tror inte att det är långt kvar tills vi kan plocka bort såväl medborgarskap som uppehållstillstånd från personer som försöker krossa den liberala demokratin vi har här i Västeuropa”. 

Nu var det emellertid inte högerextremisternas hot mot demokratin han talade om. Utan islamisternas. Det är underligt. Du får rätta mig om jag har fel Erik, men nog är offren för nazistiska dåd (ett 30-tal döda under de senaste trettio åren enligt Gunnmo och Rönnegård) fler än offren för islamistisk terrorism i Sverige? Så varför gör ni de prioriteringar ni gör?


I vintras, när det var upplopp och bilbränder i Rinkeby i Stockholm, hukade polisen en kilometer bort i stället för att ingripa. Väntade på att allt skulle lugna ner sig. Efteråt bad enskilda poliser till och med om ursäkt i massmedia (Aftonbladet 25 feb). Situationen var ”lite taggig” förmodar jag. Kommer de att använda samma taktik i Göteborg under bokmässan? Mycket tyder på det.

Det är dags för polisen att förklara sig. Eller, nej förresten. Det är ju just det Erik Nord har gjort. Det är snarare dags för ansvariga politiker (Annie Lööf är den enda jag har hört yttra sig) att förklara sig. Är detta det samhället ni vill ha? Nazister som får tillstånd att begå brott, under polisbeskydd, i yttrandefrihetens namn?

En deprimerande slutsats ligger nära till hands: det är så här ”den liberala demokrati” som Erik Nord säger sig försvara ser ut i praktiken. Bisarrt nog får det Donald Trumps USA att framstå som ett ganska upplyst samhälle.

ARTIKELN HANDLAR OM

Bokmässan

Brott