Sex, spex och svart magi

Aleister Crowley – en litterär klassiker som blev rockstjärnornas ikon

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Aleister Crowley (1875–1947) i en av sina karaktäristiska magiska rockar 1934.
Foto: AP
Aleister Crowley (1875–1947) i en av sina karaktäristiska magiska rockar 1934.

KULTUR

Bergsklättraren, vishetsläraren och skandalmakaren Aleister Crowley (1875–1947) är mer känd för sin person än för sina texter. I början av 1900-talet kunde han fylla löpsedlarna: ena dagen spion, andra satanist.

I en mindre krets respekterades han som initierad mästare, trots att hans gycklande sida gjorde honom svårhanterlig. År 1900 uteslöts eller lämnade han, 25 år gammal, den orden som format honom: den frimureriskt färgade Hermetic order of the golden dawn, vars mest berömda medlem var poeten W. B. Yeats.

Det handlade om maktkamp och problem med auktoriteter, men även om den form av ockult praktik Crowley är mest känd för: sexmagi.

Under sin smekmånad i Egypten 1904 besattes Crowley på sitt hotellrum av sin daimon Aiwass, en andekraft han hävdade sig vara ett medium för. Under tre dagars tid dikterade denna ”The book of the law”. Texten är grunddokumentet för Crowleys religion ”Thelema”, med berömda formuleringar som ”Do what thou wilt shall be the whole of the Law” och ”Love is the law, love under law”.

Crowley tog snart över ledarskapet för det hemliga sällskapet OTO, Ordo Templi Orientis, som i vår tid har många aktiva grenar. Han modifierade dessa efter sin egen Thelema-religion.

Hans excentriska livsstil gjorde honom beryktad som ”the wickedest man in the world” och ”the great beast”. Däremot var det få som läste hans texter, oavsett om de var komplicerade magiska manualer eller obscena dikter.

Efter hans död i relativ tystnad 1947 dröjde det till 1968 innan han blev berömd på nytt: hans porträtt återfinns med bland andra Mae Wests och många andras på omslaget till The Beatles berömda album ”Sgt. Peppers lonely hearts club band”. Ett par år senare köpte Led Zeppelins ockultismintresserade Jimmy Page Crowleys gamla egendom Boleskine house vid Loch Ness.

Detta motkulturella intresse för Crowley tog fasta på hans anarkistiska och ohanterliga sidor: det var det dåliga i hans rykte som gjorde honom spännande. Öknamn som ”världens ondaste man” var rena reklamen.

Främst var det industrimusikbandet Throbbing gristle och dess fortsättning Psychick TV med centralgestalten Genesis P. Orridge som från kring 1980 lyfte Crowley till den ikoniska nivå han ännu befinner sig på.

Nästan vilken annan stad som helst hade förvandlat huset till ett museum och ett turistmål men här var den katolska vidskepelsen för stark för att ge en trollkarl den statusen

Det var industrikulturen som var orsaken till mitt eget en gång starka Crowleyintresse. Vid slutet av 1980-talet jobbade jag nattvak på geropsyk på Södersjukhuset, och där översatte jag ”The book of the law”. Jag har kvar de gulnade pappersarken med översättningen, som aldrig redigerats eller digitaliserats.

I juni 2001 besökte jag och min dåvarande flickvän Gabriella Håkansson och mina två döttrar Sicilien. Vi ägnade en het dag åt att mödosamt leta efter resterna av Crowleys bosättning från 1920-talet i utkanten av staden Cefalù.

Vi visste att huset fanns; Nikanor Teratologen hade varit där några år tidigare. Men medarbetarna på turistinformationen förnekade dess existens, sedan ändrade de sig och vägrade att förklara vägen. Nästan vilken annan stad som helst hade förvandlat huset till ett museum och ett turistmål men här var den katolska vidskepelsen för stark för att ge en trollkarl den statusen.

Efter timmar av svettigt letande fann vi rucklet, i en övervuxen trädgård, bevakat av en kedjad hund som var för slö för att ens röra på huvudet när vi klättrade över staketet och in genom fönstret.

Inuti det halvt förfallna huset fanns ett rum där väggarna pryddes av Aleister Crowleys egna muralmålningar, som en fresk. De var välbevarade trots att 78 år förflutit sedan Mussolini tvingade iväg den vanryktade och opiat- och kokainberoende trollkarlens entourage.

Crowleys blandning av spexighet och helighet syns i namnet på hans bosättning i Cefalù: ”The abbey of Thelema”. Det hämtades från 1500-talshumoristen Rabelais böcker, där jätten Gargantua är den mest berömda karaktären och där Thélème är ett anarkistiskt kloster, ägnat frossandet, glädjet och vällusten. Dess motto är ”Fais ce que voudras” – ”Gör vad du vill”.

Kanske ska författarna och tänkarna inom denna tradition betraktas som ett slags heliga dårar?

Crowley blir lättare att hantera om han ställs i samma tradition som romaren Apulejus och Rabelais. Apulejus komiska roman ”Den gyllene åsnan” slutar med en allvarlig och vacker skildring av en Isis-initation. I Rabelais sista bok, ”Den heliga flaskans orakel”, finns gott om oironisk mystik. Kanske ska författarna och tänkarna inom denna tradition betraktas som ett slags heliga dårar?

Crowley var inte litterärt intressant, som Apulejus och Rabelais. Detta är en delförklaring till att det dröjde så länge innan det började komma översättningar, även om intresset för esoterism och mystik inte varit särskilt mycket mindre i Sverige än annorstädes.

Professorn i religionsvetenskap och Crowley-experten Henrik Bogdan har gett mig generös hjälp med den här artikeln. Enligt honom hade inga svenska översättningar av Crowley publicerats före 1990-talet. Han menar att det troligen var etableringen av den svenska OTO som var orsaken: 1992 publicerades ”Lagens bok”, översatt av motkulturgeneralen och fotografen Carl Abrahamsson och utgiven på ett förlag med koppling till Psychick TV.

2014 publicerade svenska OTO en elegant nyöversättning av samma bok, en luxuös volym med tvåfärgstryck och dubbla lässnören, och organisationen har annonserat åtskilliga fler Crowley-översättningar.

De senaste åren har två mindre förlag givit ut delar av Crowleys skönlitterära arbeten: 2016 gav skräckförlaget Hastur ut en samling med tre noveller i översättning av Jonas Wessel, ”Ockulta kvarlevor”. 2018 publicerade H:ström KG Johanssons översättning av ”Lögnernas bok” – 93 kapitel med ett mischmasch av högt och lågt, från magiska ritualer till ordlekar, ursprungligen utgiven på tröskeln till första världskriget och bra som introduktion till Crowleyland. Den jag den jag helst skulle vilja se översatt är Crowleys självbiografiska ”Diary of a drug fiend” (1922).

Jag jämförde de tre översättningarna av ”The book of the law” och hoppades att hitta intressanta tolkningsvariationer, men skillnaderna är främst kosmetiska. Den berömda satsen ”Do what thou wilt shall be the whole of the law” översätts: ”Gör vad du vill skall vara hela Lagen” (Edenborg), ”Gör vad du vill skall vara Lagens hela” (Abrahamsson) samt ”Gör vad du vill skall vara Lagens helhet” (OTO).

”Lagens bok” har inte förmått upphöja Crowley till en stor och vördad profet. Likväl skall sägas att daimonen Aiwass diktering av ”Liber AL vel Legis” eller ”The book of the law” under tre dagar på ett hotellrum i Kairo med början den 8 april 1904 är en intensiv text med eget liv, med sin anarkiska grundsats som är hämtad från Rabelais.

Daimon-possessionen i Kairo var en triumf och gjorde Aleister Crowley till en litterär och esoterisk klassiker.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

ÄMNEN I ARTIKELN