ÅSIKT

Klassamhället är valets ödesfråga – inte integrationen

Göran Therborn undrar hur SD:s syn på invandrare kunde bli den svenska nationalberättelsen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Stefan Mattsson / AFTONBLADET
Rolls Royce presenterar ett nytt ”koncept” i sitt showroom på Birger Jarlsgatan, 2017

avGöran Therborn

KULTUR

Politisk strategi i demokratier bygger på berättelser, på att övertyga om en berättelse – om nuet, om det som varit och om framtiden.  

Valrörelsen 2018 har kommit att domineras av en berättelse. Invandrarna är det stora problemet. De är för många, de är för olika, de hotar oss och gör vårt liv otryggt. Invandrarna är den stora och (till största delen) negativa förändringen av Sverige de senaste decenniernas. De söndrar landet med sina ”utanförskapsområden” och sina ”parallellsamhällen”. De hotar vår framtid. Bara Sverigedemokraterna drömmer om deportationer (”återvandring”), men dagens ödesfråga är ”integration”. Invandrarna måste assimileras så att de inte märks. 

Sysselsättningsgraden bland utrikesfödda i Sverige är redan högre än den totala sysselsättningsgraden i ett stort antal europeiska länder


Hur har den historien blivit den svenska nationalberättelsen? Invandringens storlek och invandrarnas situation är sakfrågor som bör diskuteras. Men invandrarnas ”integration” som valets huvudfråga?

Finns det inte värre problem?

Integrationen fortskrider, som senaste nationaldagsfirandet uppvisade. Sysselsättningsgraden bland utrikesfödda i Sverige är redan högre än den totala sysselsättningsgraden i ett stort antal europeiska länder. 

Orsaken är att de borgerliga politikerna har ingen annan historia att sälja. Paketet från 1980/90-talen, ”valfrihetens revolution” har börjat stinka. 

Det som skulle bli ”världens bästa skola”, har blivit sämre kunskaper, större klasskillnader och systematiskt betygsskojeri av de stora skolbolagen. Den borgerliga sjukvården som också skulle bli världsledande med Nya Karolinska har blivit landets största korruptionsskandal och ett gigantiskt slöseri med skattepengar, samtidigt som det ekonomiska spelet lämnade cancerpatienter att dö. 

Maffiaföretag har släppts in i pensionssystemet, i assistans åt funktionshindrade, i arbetsförmedling. 

Sverige har snabbt fått en förmögenhetskoncentration som är högst i Västeuropa


Svaga, till synes avvikande minoriteter är alltid lätta måltavlor. Men ”integrations”-berättelsen har varit framgångsrik också för att socialdemokratin inte fört fram någon övertygande motberättelse.

En sådan finns. Den kan föras in i valrörelsen, med politisk vilja, och den kommer säkert att utvecklas efter valet, hur det än går. Den alternativa berättelsen är att Sverige sedan jämlikhetspolitiken på 1960/70-talen blivit ett accelererande klassamhälle, som står på tröskeln till ett ännu värre. 

Sverige har snabbt fått en förmögenhetskoncentration som är högst i Västeuropa, likartad USA:s och Sydafrikas. De ekonomiska resurser som binds i 187 miljardärers (deklarerade) konton är enorma, ungefär hälften av  landets hela BNP. Inkomstojämlikheten har gått tillbaka till nivån på 1940-talet.


Samtidigt har Sverige mer relativ fattigdom, fler arbetande fattiga och fler fattigpensionärer än i övriga Norden. Skolsystemet har gjort elevernas betyg mer beroende av föräldrarnas klass. 

Korruptionens och överhetens återkomst i svensk ekonomi och politik sedan 80/90-talet är den stora berättelsen om svensk samtidshistoria

Ett modernt klassamhälle är uppbyggt kring kapital–arbete-relationen. Vi står här inför omvälvande förändringar. Många kommer att förlora sina jobb på grund av automatisering. Kapitalets makt att övervaka och kontrollera sina anställda får nya elektroniska resurser.

Kapitalets invasion av välfärdsstaten har öppnat en ny front i motsättningen kapital–arbete, med kapitalets maktanspråk över lärare, läkare, sjuksköterskor, ämbetsmän/kvinnor. Det USA-konsultdrivna Nya Karolinska ger en glimt av en del av det kommande klassamhället. 

Klassamhällets accelererande fördjupning, korruptionens och överhetens återkomst i svensk ekonomi och politik sedan 80/90-talet är den stora berättelsen om svensk samtidshistoria.

En historia om ett resursrikt fåväldes utbredning i stället för diskussioner om hur resurssvaga minoriteter ska hanteras.


GÖRAN THERBORN
Professor i sociologi vid Cambridge University

ARTIKELN HANDLAR OM